Redan nu önskar jag gott nytt år!

Jag blickar inte tillbaka (även om 2013 har varit en bra år med många nya givande samarbeten och utmaningar) utan spanar framåt mot ett ännu mer intressant 2014. 
Med inspirerande och stöttande personer runt omkring mig, som talar samma språk (rent bildligt talat).

To infinity – and beyond!

Fördrev en timme under sonens sånglektion i Gamla Stan i går. 

Kameran med!

Snålblåst, kullerstensparerande och känslan av att känna sig som turist i sin egen stad. 
Jag var ju inte den enda med kameran i högsta hugg, om man säger så. 

Bjuder på lite svartvitt och en liten färgklick. 

Enjoy Gamla Stan through my eyes!

Vinklar och vrår.

Högt och trångt.

Små detaljer och stora.

Folk och fä i staden mellan broarna.   

Frusen flicka vid Finska kyrkan.

Som jag skrivit om tidigare så flyttar fantastiska Johanna och henns fina butik Plezuro från Birkastan i slutet av nästa månad.

Nu bjuder Johanna in till makalös flytt-rea!

Välkomna till Rörstrandsgatan 28 för att fynda! 

Förra vintern. En bild tagen för ganska exakt ett år sedan (med ny redigering).

Snö, is, disigt. 
Visst känns det konstigt att det ännu inte kommit någon snö alls – om man nu inte räknar de där flingorna som i stort sett obemärkt dalade ner i början av december.

Lite tomt, mest för att jag saknar ljuset som blir av allt det vita. 
Snön i sig, som ändå oftast blir till slask här i Stockholm, kan jag klara mig utan. 

Lite trist, eftersom det trots allt är väldigt vackert att fotografera snö. 

Så i brist på snöbilder bjuder jag på gammal skåpmat ...

Apropå sällskapet i sängen, som jag lade upp bild på i förra inlägget.
Sälskapet är som ett resande teatersällskap. 

Full underhållning!

Först gosas det och gnabbas lite.

Men vad händer nu! 

In från vänster kommer Nikita som undrar vad lten Röd och liten Blå egentligen pysslar med. 

Tagna på bar gärning! Allt stannar upp.

Men så fort som "hotet" avlägsnat sig fortsätter striden. Denna gång med något vildare tag – näbbar och klor!

Meningen var ju att jag skulle vila. Bäst att lämna sängen. 

Och så fort jag stiger upp och styr stegen mot köket så följer hela teatersällskapet med.

 
Dags för utfodring!

Som sagt – med katter är man aldrig ensam ...

My crew.
Caretakers.

Har precis sett första avsnittet av Stjärnorna på slottet. 

Första gången jag känner att jag faktiskt skulle vilja sitta med vid bordet. 
Ett gäng trevliga, sympatiska och intressanta människor som inte först och främst vill hävda sig. 
De lyssnar, ställer relevanta frågor och är inga jag-jag-jag-personer. 

Vet inte vem favoriten är ... för jag tycker alla verkar vara sådana som jag själv skulle vilja sitta till bords med. 
Finurliga Måns, underfundiga Trazan, punkiga Bill, sköna Malena eller knasiga Sally? 

Sköna stjärnor!!!