Banffen håller koll. 

Kan vara på Lava.
Men mest troligt håller hon ögonen på Bisquit.

Den retfulla lilla kakan.

Som gillar att hoppa efter och nafsa sina kompisar i bakbenen. 

Någon vill leka. 

Mest hela tiden.

Sommar, sommar, sommar!

Värmen håller i sig. 

Tog en fika med maken hos Sophie som i dag hade bakat en supersmaskig blåbärs-/svartvinbärs paj.

Magiskt god! 

Blir lika glad varje gång Sophie har hittat på något nytt och att varje tugga är en ren njutning.

Hade på mig mina nya ringar. 

Tillsammans med mina gamla som är en salig blandning – en är inköpt i London, två har jag fått av min mamma i samband med mina söners födslar och två från Holpp som jag fått av maken i julklapp. Armband inköpta på Mallorca, Guadeloupe och Plezuro. Samt halssmycke med ett silverhjärta som min morbror gjort och så ett med sönernas namn från Rolf and friends.

Smycken av silver – fika med guldkant! 

Så är det i Birka.

Ett Söderbesök i går, och tillbaka i dag för att hämta upp inköpet.

Måttbeställt för att passa mina fingrar. 

I dag blir det ett par snabba bilder på värmesvullna artrosfingrar. 

Jag har nämligen en ny favorit! 

På mitt lillfinger och på mitt pekfinger finns numer snygga silverringar 

från Caroline Hjerpe som precis nyligen öppnat butik på Åsögatan 132!

Passar utmärkt till mina tidigare ringar.

Silver är min favorit och Carolines fina ringar kompletterar så fint.

Jag vill ha fler!

Så Caroline Hjerpe får bli mitt tips till dig. 

I butiken finns också fina virkade plagg från Tanja's Crochet.
Tack vare min vän Tanja hittade jag Caroline. 
Tack! 

Det lär bli fler besök ...

Efter Swexit i UEFA Euro 2016 så blev måndagskvällens åttondelsfinal alldeles fantastisk! 

Trots att jag är inbiten anglofil så låg kvällens sympatier hos härliga Island. Och vilken match det blev! 

Och engelsmännen fick bita i gräset. 

Tunga dagar för England. 

Nu väntar värdlandet Frankrike för Island i kvarten. 

Smattrande regn mot fönsterrutan då jag vaknade tidig morgon. 
Med en katts varma tassar i knävecket somnade jag om. . 

Lite senare, då jag snurrat runt lite i sängen, bestämde jag mig för att det var dags att stiga upp på grund av den fuktiga värmen. Gick ut i köket och omgavs av fyra hungriga pälsbärare. 

Efter avklarad utfordring tog jag en kopp te samt morgontidningen och slog mig ner i soffan för att läsa rese-delen. Gick så där. 

Och jag har bildbevis. 

En viss envis liten fröken tyckte att det var bra mycket roligare att riva sönder än att läsa om Måns Kallentofts Mallorcatips. Artikeln om Sardinien fick inte ens en ärlig chans.

Jag har INTE gjort något! 

Mycket oskyldig.

Mallorca smakar gott! 

Jag förstår att matte är frälst.

Midsommar! 

Kanske ett av svenska språkets mest laddade ord!

Inte så mycket ordets betydelse i sig, men all dess förväntan! 

Vackert väder!

Perfekta vänner!

God mat!

Den superuber, fantastiskt svenska magiska platsen.

Allt ska vara perfekt!

Själv har jag tillbringat mestadels av dagen i soffan. 

Inte för att jag behövde, jag var bjuden på storstilad fest.

Men jag pallade inte. Min kropp pallade inte.

Jag har mina kroniska sjukdomar. 
Som gör att min ork är i stort sätt lika med noll.

Jag tackade nej till fest, glädje, party, skratt till långt in på natten, kanske en onykter dans samt en massa andra tokigheter.

I stället blev det en stillsam middag (med den tokförkylde sonen som stannade hemma – my win) samt två filmer i soffan. En man som heter Ove samt The Danish Girl. 

Två helt olika filmer, men som båda berör på ett hjärtskärande sätt. Som jag kan relatera till även om våra sorger drabbar oss på olika sätt. Tårar har runnit nedför min kind. Jag har skrattat igenkännande. Jag har känt sorgen. 

För oavsett vad som skapar den där känslan av utanförskap så skaver den. Känslan av att vara missförstådd. Känslan av att inte riktigt vara med. 

Jag har haft en kväll som jag trots allt är nöjd med, även om jag önskar att jag orkat så mycket mer. 

En och annan dömer mig säkert och har en massa åsikter om vad jag borde och inte borde. 
Men vet ni vad, det är jag och endast jag som sätter mina gränser. 

Hoppas du har haft en trevlig midsommar! 

P.S Jag hoppas att du förstår att det här inte är ett inlägg för att få sympati. Jag vill inte bli tyckt synd om. Jag vill bara få en och annan oinförstådd att förstå min sorg att inte längre vara bra på att vara social och ha ork . Allt det där som tidigare varit min "paradgren" i livet! 

Apropå Brexit.

Bisquit är ju britt.

Hon meddelar härmed att hon funderar på att byta namn.

Briskit, blir hennes nya. 

Eller kan det vara så att hon sa Brisket!?

Remains to be seen ...

Eller!?