Läser denna just nu.

 I dag var värmen tillbaka igen, med råge! 

   Flanerade runt i kvarteren och slank in på Cajsa Warg. Som vanligt fanns där massor av gott.  

   Några vittoppade rädisor, ett gott knäcke och smarriga ostar fick följa med hem. 
Samt den underbara svartvinbärssillen – midsommar är räddat! 
Då jag i kassakön talade varmt om denna goda sill från Klädesholmen fick jag kunden före oss att ändra sitt inköp!
Hoppas och tror att hon kommer bli lika förtjust i denna som jag (den enda sill som på något vis kan konkurrera med mammas inlagda!!!). 

   Till lunch blev det gazpacho – den perfekta sommarmaten då det är varmt. Denna gång en färdigköpt men annars gör maken världens godaste! 

Gissa vad jag hittade bland champignonerna!? Inte bara min fantasi denna gång, även maken och yngste sonen såg detta direkt! Kolla!

Ett flirtande vildsvin!

Den kan man ju inte äta upp.

Lång startsträcka i dag.

Satt ute i solen en stund i går efter jag levererat jobb. 
När solen försvann kom blåsten. Trots filt och tidig hemgång protesterar kroppen i dag argt och högljutt. 

Tur då att man får börja dagen med två små personliga assistenter! 

   Den ena värmde mina ben ...

   Den andra höll sig väldigt nära och värmde bröstet samt försåg mig med buffar och pussar.

Har sagt det förr men det tål att upprepas; det finns inga bättre värktabletter än närvaron av en katt!

Kärlek.

I dag har jag stått bakom kameran för att ta bilder hos Sara på Rosie.

Duktiga Sara!

Och så några bilder på det nya:

På Rörstrandsgatan 24 hittar du dessa fina toppar!

Råkade visst halka in framför kameran jag också!

Hej, hej!

Dagens tips! 

I morgon börjar sommarrean hos Rosie!

Bild/foto: Teresa S/Bild Ord & Support

Stort tack till den mamma som lämnade sin son på förskolan vid sju-tiden under buller och bång.

Din son levde rövare och du svarade med en lika högljudd och otrevlig röst. 

Jodå, jag vaknade. Och hörde vart enda ord klart och tydligt (vilket för övrigt hela kvarteret säkert också gjorde). 
Bara så att du vet.

Låt oss bara hoppas att du inte har ett så kallat serviceyrke. 

Sitter tillsammans med båda sönerna och slötittar/lyssnar till ett avsnitt av Vem vet mest samtidigt som vi äter middag. 

Vi svarar på de frågor vi kan. Lite på allvar, mest på skoj.
Och så kommer en fråga om vin, varpå båda sönerna tittar uppmanande på mig samt med en mun säger: Mamma!?

Va! Va! Skulle jag vara någon slags Frithiofsson eller ...

Nu var det ju en enkel fråga och naturligtvis kunde jag svaret.
Det är skalet som ger rosén dess färg.
Enkelt. 

Skönt att sönerna fortfarande förlitar sig på mig.