I dag är det internationella fibromyalgi-dagen. Och även den internationella ME-dagen. 

Två kroniska sjukdomar som påminner mycket om varandra men även har olikheter.

Ofta varierar det från person till person vilka problem och symtom man har. 

Gemensamt för båda är den enorma tröttheten som inte går att vila bort. På sätt och vis är trötthet fel ord, utmattning är mer beskrivande. En utmattning som inte går att vila bort. 

Enkla vardagssysslor som är självklara för de flesta innebär en stor ansträngning för en fibro-/ME-patient. Stiga upp ur sängen. Duscha. För att inte tala om att tvätta håret. Umgås med folk, speciellt i större sällskap. Att föra en konversation. Hänga tvätt. Läsa och följa ett recept.

Värk, hjärndimma, svårighet att hitta ord, komma ihåg saker, ljud- och ljuskänslighet, illamående, huvudvärk, fumliga händer, förlorad styrka är några av mina dagliga följeslagare. Och den där oövervinneliga utmattningen. 

Ganska ofta får jag höra att det blir nog snart bättre. Ibland får jag höra att det inte är en riktig sjukdom. Jag vet att det oftast beror på att folk vill väl eller att de helt enkelt är okunniga. Men visst är det ledsamt att höra. Som om jag hade mig själv att skylla. Om jag bara inte kände efter så noga, har också ord som hoppat ur munnen på oinsatta.

Med tanke på att jag haft mitt onda i snart 20 år så kan jag min kropp rätt så väl vid det här laget men trots det så händer det att jag överskrider mitt "orkes-kapital" och kraschar. Jag har testat flera olika läkemedel, jag har rehabbat, jag har tränat mer, jag har tränat mindre, jag har lagt om kost, jag har testat olika kosttillskott. Jag kan KBT och ACT och jag är inte rädd för min smärta.  

Jag önskar inget hellre än att bli piggare, ha mindre ont eller helt enkelt bli helt frisk! Jag har tusen idéer, kvalitéer, massor av kunskap och tusen ton vilja. Tyvärr har jag en kropp som sätter stopp för mycket av detta. 

Förutom alla fysiska symptom så innebär dessa sjukdomar andra begränsningar. Framför allt det sociala livet har fått sig en rejäl känga. Jag som egentligen är en social typ som älskar att nätverka och umgås med folk mäktar helt enkelt inte med detta längre. Att tacka nej till olika sammankomster, umgängen och liknande innebär tillslut att folk slutar höra av sig. Jag har definitivt blivit många erfarenheter rikare och vet numer vilka jag kan räkna som mina vänner. Bekanta har jag gott om men de där som fortfarande hör av sig för ett snack, en fika eller en promenad i alla enkelhet är ingen stor skara. Men de är desto mer värdefulla och jag är grymt tacksamma för att ha dem i mitt liv! Hjärta er!!! 

Vill du lära dig mer om fibromyalgi och ME så är det bara att klicka! 

Tack för att du tog dig tid att läsa!

Och nu ska jag vila en stund, för den koncentration som krävdes för att skriva detta inlägg har gjort mig både yr, illamående och darrhänt. Men jag älskar att skriva och det är en av de saker som ger mig glädje, även om det krävs en hel del koncentration och ett uppallrat läge i soffan då jag inte klarar av att sitta som en normal människa vid datorn. 

#ME
#fibromyalgi

 

AnnS

12 maj 2016 18:05

All kärlek älskade kämpe! 💙💜💙💜

Teresa 113 39

12 maj 2016 20:22

Tack fina! På knä men ger aldrig upp

 

Ingela

12 maj 2016 18:16

Välformulerat som alltid, tack för att du tog dig tid att skriva. Kram till dig världens finaste T 💜💙💜

Teresa 113 39

12 maj 2016 18:46

Hjärta dig min ängel!
Det är svårt att sätta ord på detta. Med risk för att låta gnällig eller som att låta som om jag vill att folk ska tycka synd om mig. Jag har ofta valt att inte nämna "min sjukdom" för folk. Men det är ju dumt. Att få folk att förstå är ju bättre. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Fredagsgodis från Sophies Canelé!             ...

              Fantastiskt gott från Sophies Canelé   Följ Sophie på Instagram för mer gott!     ...

  Vi fick ett kort!             Banff betraktar. Banff accepterar. Banff gillar.       ...

  Sitter här hemma och skrattar lite för mig själv.   Hittade dessa bilder hos BORED PANDA och alla vi som är kattägda känner nog igen oss.     bilder lånade från BORED PANDA   Vad är det med katter och julgranar!?   Nåja, i ärligh...