Sjunker ner i soffan efter dagens nödvändiga göromål. 
Vi blir genast ett. Huvudet värker och jag misstänker att grabbarnas bautaförkylningar har invaderat och tagit över mitt inte så starka immunförsvar.

Livet kunde vara värre men det kunde även vara betydligt bättre. Det är inte säsong. Inte för mig i alla fall.

En liten dipp ner i självömkanträsket och jag önskar att min inre Lilla My tog betydligt större plats än min inre Alfons Åberg: – Jag ska bara ...

Bläddrar igenom tidningarna på nätet för att se vad som händer i världen. 

• Beckham blir lagkamrat med Zlatan (kan han inte hålla sig till att göra kalsongreklam – David alltså).
• Henrik Dorsin har tarmludd i pungen (är det ens möjligt!?).
• Ännu en värlsdcyklist erkänner att han varit dopad under större delan av sin aktiva karriär (nu kan de snart starta ett eget stall alla de där – Team Testosteron). Deras motto:  Cykel – ett fordon som av drivs epo, tillväxthormon, testosteron, insulin, kortison och blodtransfusioner!
• Och så videon med det 3-åriga barnet som blir tvångstatuerat av sin mor (ger dåliga vibbar på alla håll och kanter).

Äsch. Jag går och matar katterna istället. 

Betydligt mer väsentligt.

Att spela in ett matlagningsprogram hemma hos oss, tror jag inte skulle vara någon bra idé.

Vi har ett alldeles för litet kök.

Och saken är den, att så fort man går ut i köket så har man garanterat sällskap av minst 1 katt. Oftast 3.

Som i dag: maken går för att börja förbereda middagen. Han plockar fram en fläskfilé. 
Vips, så sitter det en röd katt på bordet bakom ryggen på honom. 

Vi kan kalla katten för Lava (för naturligtvis är det han som är först på plats). 

Lava försöker på bästa lejoninspirerade sätt att slå bytet ur händerna på maken. Han balanserar på stolryggar och gör en massa akrobatiska konster – allt för att komma nära.

I samma veva har katt nummer 2, den ljudlöst smygande pantern intagit sin position i hallen. Alldeles i närheten av tröskeln sitter Nikita (för en drottning äter inte i köket) med stora runda ögon och med en genomborrande blick undrar hon varför inte hon får någon mat. Hon får aldrig någon mat!

Och det är då som katt nummer 3 gör entré (hoppandes över den farliga drottningen – med risk för livet).
Hon upptäcker den tomma matkassen som står på en stol och glömmer tillfälligtvis maten för en stunds lek. Kassen fylls med liten blå Banff som banffar järnet. Naturligtvis banffar hon ner på golvet. Alltjämt  varandes i kassen. Och skrämmer Lava som tillfälligtvis glömmer bort den läckra köttbiten. Nikita tappar dock inte fokus utan stirrar fortsättningsvis anklagande på husse. 

Så om någon stod där med en kamera för att fånga makens rörelser med kniven så skulle denne någon ganska snabbt tappa fokus (eller inse att det händer mer spännande saker i vårt lilla kök) och maken skulle snabbt degraderas från huvudroll till biroll. 

Och då blir det ju inget bra matlagningsprogram.

Ibland ser man inte kocken för alla katter.

Ett vanligt förekommande ordspråk hemma hos oss.

Och nej – jag har inga bilder på det. För jag skalade faktiskt potatis.

Instagram

Modellen Banff vill inte titta in i kameran denna gång ...

  Mobilbild

Tur att de inte frakturfuskade ...
Dumt att bryta mot lagen.

Instagram

Titta!
Det finns något som är bra med Hammarby ;)

Instagram

Herregud!

Om man hänger här är man tydligen passé ... Med en fot i graven liksom.

Tur att man har Instagram också.
Det är där de som är unga och inne håller hus.

Bara så att ni vet.

Instagram

Pötnosar!