Sommar, sommar, sommar!

Värmen håller i sig. 

Tog en fika med maken hos Sophie som i dag hade bakat en supersmaskig blåbärs-/svartvinbärs paj.

Magiskt god! 

Blir lika glad varje gång Sophie har hittat på något nytt och att varje tugga är en ren njutning.

Hade på mig mina nya ringar. 

Tillsammans med mina gamla som är en salig blandning – en är inköpt i London, två har jag fått av min mamma i samband med mina söners födslar och två från Holpp som jag fått av maken i julklapp. Armband inköpta på Mallorca, Guadeloupe och Plezuro. Samt halssmycke med ett silverhjärta som min morbror gjort och så ett med sönernas namn från Rolf and friends.

Smycken av silver – fika med guldkant! 

Så är det i Birka.

Jag är trött och jag är ledsen. 

Jag har diskuterat på Facebook i dag.

Folk som normalt förhoppningsvis är kritiska till vad de läser i tidningarna har i dag sorgligt nog visat att de sväljer allt som media serverar med hull och hår. 

Jag orkar inte gå in på detaljer men jag tänker på pilotstrejken som i tidningarna (även de som normalt är seriösa) beskrivits som en lyxstrejk. Det enda det har talats om är lönen. Från tidningarnas sida. Och från mina antagonisters sida. Jag har gång på gång förklarat att det handlar om så mycket mer. Främst om arbets- och anställningsvillkor. Men alla pratar bara om lönen. Varför väljer folk att endast se det de vill se? Skulle detsamma som händer i flygbranschen drabba folk på deras arbetsplats så skulle jag bra gärna vilja se hur de reagerar.

Uppenbarligen har folk inte heller en aning om hur det går till med en facklig förhandling. Man börjar men en lång lista med krav som efterhand förhandlas om och förhandlas bort. Det kallas förhandlingsutrymme. Man går ut högt, man ger och tar. För att landa i något som båda parter kan enas kring.

Det märks att de flesta som uttalar sig inte har en hum om flygbranschen. Arbetstider, tjänstgöringsscheman, vila, ledighet, semester. Och hur tufft det faktiskt är att jobba i luften. Att piloter kallas för glorifierade busschaufförer och kabinpersonal för överbetald serveringspersonal. Att besättning ombord i första hand finns där för säkerheten ombord tycks många glömma. 

Den dagen du sitter ombord på ett flygplan på väg någonstans och det händer något, så hoppas jag att du har en besättning som är utvilad och orkar klara av att utföra sina primära arbetsuppgifter! Ja just det, att klara av att nödlanda, ta rätt beslut i en pressad situation och se till att du kommer ner och ut med livet i behåll!

Tänk på det nästa gång du sitter på ett flyg! Har besättning haft vila, har underhållet av flygplanet skötts som det ska eller är piloterna rädda för att rapportera fel med risk för att bli av med sina jobb!? Är besättningen utvilad, har de erforderlig utbildning, känner de sig trygga i att kunna påpeka brister och fel i procedurer och tekniska fel på maskinen du sitter i? Eller håller man tyst och skjuter upp problemen med rädsla för repressalier eller rent av att bli av med sitt jobb? Handlar allt om att producera så många timmar i luften som möjligt? Till så lågt pris som möjligt? Får personalen engagera sig fackligt för drägliga arbetsförhållanden? 

Det är faktiskt så att man får vad man betalar för. Och själv skulle jag aldrig sätta foten på ett lågprisbolag.

Valet är ditt.

Och ja, det finns massor av andra grupper i samhället som är underbetalda och har orimliga arbetsvillkor men nu jobbar inte de på SAS. Varför ska en grupp avstå att förhandla sina arbetsvillkor bara för att en annan har det sämre?

Och att semesterresenärer och fotbollsfans har drabbats är också mycket tråkigt. En strejk kommer aldrig lägligt. 

Märks det att jag längtar efter värme och saltvatten!?

Hamnade på Villa Palmiers hemsida – fotografen Kate Holsteins hem på Saint Barts.

Ser ju helt enkelt njutbart ut. 
Om det inte vore så dyrt, passar inte min plånbok i alla fall ...

Det enda jag möjligtvis skulle byta ut är hunden – mot mina katter. Eller så fick de helt enkelt lära sig att samsas. 

Man kan väl få drömma! 

     
bild: Kate Holstein

I kväll blir det smaskens till efterrätt! 

Tog vägen förbi Lakritsroten på Sveavägen då vi var ute och handlade.

Får se om jag kan sno tillbaka gräddbollarna från Banff som tydligen lagt beslag på dem.

Hoppas på att hon inte gillar lakrits ...