Årets sista dag. Kanske läge för en sammanfattning. Eller inte. 

2015 var inte direkt året som jag vill hänga i julgranen eller året som varit fantastiskt och berikande. 

Tvärtom, så har 2015 varit rejält tufft. En hel del skit. Men det har givetvis funnits stunder av lycka, glädje, tacksamhet och skratt. Jag har lärt mig ännu mer om människor och deras beteende, vilket inte alltid har visat sig vara en rolig erfarenhet. Men, jag har därmed lärt mig mer om mig själv. Vilket ställt mig inför en del svåra men nödvändiga val. 

2016 knackar på dörren om några timmar. Kom ihåg: Att vara en vän i medgång och framgång är enkelt. Att finnas till i snålblåst och motvind är svårare.

Jag vill i alla fall önska ett gott nytt år. Det vi med säkerhet vet, är att vi alla blir äldre. Inte alltid klokare men förhoppningsvis, av erfarenhet, visare.

En megakram till er – som trots mitt tråkiga, trötta, asociala jag – finns där när jag behöver er som mest. En liten, men ack så värdefull skara! Tack.

Lite julfix men ingen stress. I vår familj handlar julen om att umgås och att äta gott.

Och jag har ju världens bästa assistenter! 
(Sanningen att säga så är det ju maken som drar det tyngsta lasset).

Banff hjälpte mig i alla fall att läsa receptet till rödbetssalladen. Och sedan satt både Lava och hon och kontrollerade att jag verkligen gjorde rätt. Visst ser de lite tveksamma ut!? Kände mig nästan lite övervakad ... Fast, jag erkänner, all hjälp uppskattas.

I år blev det en vegansk hemmagjord variant. Efter ett recept i Matmagasinet VEGO. Och den blev grymt god! 

I går påbörjade vi en grönkåls-kimchi. Nu ska den stå i rumstemperatur för att fermentera sig. Och i morgon till lunch får vi provsmaka. Det blir mycket grönt på julbordet i år. Men de köttprodukter vi väljer kommer naturligtvis från Tomas på Erikssons Kött- och Charkbod på Vikingagatan – bästa charken!

I morgon ska jag göra en variant på mina RAW-bollar – med pepparkakssmak. Och om orken finns blir det nog en saffransfudge, även den RAW. Så blir julgodiset hemma hos oss. 

Nu ska jag gå och lägga cashewnötterna i blöt. För annars blir det ingen fudge! 

Med tre katter har det de senaste åren varit minst sagt sparsmakat med pynt i granen. För en gran med en massa dinglande saker är ju naturligtvis till för att lekas med. En självklarhet om man är katt. Att matte är av en annan åsikt spelar inte riktigt någon roll ...

I granen hänger snygga kulor och kottar i icke ömtåliga material. Lekvänliga. Det vill säga, inget som går sönder och blir vasst, om det faller i golvet. För faller, det gör det! 

Mina fina kulor och kottar, som jag är lite smått förälskad i, kommer från SPITI och Bolodge Homestyling.

Vid årets Nobelfest är det vissa ord och tankar som berör mig extra. 
Just för att dessa ord är så sanna.

Det är årets nobelpristagare i kemi som håller tal i Stadshuset under nobelmiddagen. Ett fantastiskt tal! 

Tomas Lindahl. Som talar om vikten av bra förebilder: mentorer och inspirerande lärare. Här har vi en gymnasist som dissades av sin lärare för att sedan ta en rejäl revansch (hallå – nobelpris!!!). Som tur var bytte han tillbaka till Bromma Gymnasium och stöttades av sin kvinnliga kemilärare som såg hans kvaliteter.

Ibland handlar det om att se bortom det uppebara. Att se förmågan som lurar bakom de vindlande krökarna och de bråkande tonårshormonerna. Att tolka. Att förstå. Att ta till sig. Och agera mentor.

Det finns ett gäng fantastiska lärare i vårt avlånga land. Som helt klart måste uppmuntras, äras och hyllas. För att de ser våra ungdomar för de personer och personligheter de är.  

Viktigare än någonsin. 

Ge våra lärare tid, möjlighet och hopp att fostra framtida mentorer, förebilder och nobelpristagare. 

Det lönar sig.

Jag lovar!

Klicka på SVT:s hemsida och bläddra fram till Tomas Lindahls tacktal! 

Tack Andreas! Tack Eric och Jakob! Tack Nina! Tack Lena! Tack Emma och Ingrid! Tack Peyman! Och många fler.

Alla goda förebilder mina söner mött på vägen.

Aftonbladet eller Expressen!?

Kom att tänka på denna gamla klassiker i dag – apropå Regeringen Löfven.

Det är mycket hattande fram och tillbaka nu, som ett Löfv för vinden i vinterstormarna ...

I Uppsala tidigare i dag.

Lite vitare. Lite mer jul.

I dag var vi DÄR!

Jag kan inte påstå att jag är speciellt imponerad. Men så är jag inte heller en köpcentrumbrud. Butiker i överflöd. Kedjor. En och annan nyhet. Men överlag ganska så trist ... Grejen med köpcentrum är att de ser i stort sett likadana ut överallt. Och man skulle i princip lika gärna kunna befinna sig i Shepherd's Bush eller Cascais som i Solna. Men visst – det är stort, det är fräscht och säkerligen en dröm för alla som gillar att shoppa på detta sätt. 

Vi tog ett varv på varje våningsplan för att kolla läget. Besökte några få butiker. Utbudet är detsamma som i stan och ärligt talat så verkade personalen något trötta och tagna efter de första veckornas anstormning. Bästa och trevligaste servicen fick vi dock på Illums Bolighus där jag försökte hinta maken om ett hett julklappstips. Får se om polletten trillar ned! 

Roligast var att vår katt Nikita har fått en helt egen hårsalong i Mall of Scandinavia! Hehe!

Innan vi lämnade bilen i garaget så tog jag en bild för att komma ihåg var vi parkerat. Tydligen verkar det vara mer regel än undantag att man irrar runt efter avslutad shopping ... Det finns en app (såklart) att ladda ner för att underlätta besöket där bland annat var-ställde-jag-bilen-hjälp finns att få. En bra grej för de som har tänkt sig bli stammisar. 

Själv så jag sparar jag plats i mobilen och kommer fortsättningsvis förlita mig till mitt goda lokalsinne.