Gårdagen passerade.
Mörkret föll snabbt och i köket skapades en gräddränkt dragon- och vitlökskyckling med tryffel- och parmesanpotatismos. En skapelse av fri inspiration och lättja. 

Därefter, fast klockan redan sedan flera stunder känts som läggdags, blev det tv och Så mycket bättre i soffan. 
Somnade. Låg back på sömnsidan efter att ha inväntat Halloweenfirande ungdomar natten till lördag. Fick hem en katt och en fågel vid tretiden. Flocken samlad!

Inväntade – även lördag kväll – yngste sonen, som kom hem med en kompis i sällskap. Låg och somnade till småprat från köket. En mysig känsla.

I morgon är det åter måndag och skolvecka. Tillbaka till lite mer rutiner och allvar. 
Men först en riktigt skön söndag.

Sonen lagade middag. 
Vegetariska wraps med bulgur, halloumi, hummus och grönsaker. Till förrätt chèvrefyllda paprikor. Smakskigt!

Och så glädjs jag som AIK:are att Hammarby är tillbaka i Allsvenskan! 
Nu är det som det ska, alla stockholmslagen i högsta divisionen. Strålande och grattis! 

 

Och så lite mysigt sällskap i soffan. 

The Banff!

Att kliva upp för de branta stentrapporna och sedan blicka in över de orangeröda löparbanorna och den gröna innerplanen med klocktornet i bakgrunden gör att hjärtat bankar lite extra snabbt.

För mig är Stockholm Stadion en magisk friidrottsarena. Här har jag sett ett antal friidrottstävlingar genom åren, men faktiskt själv även tävlat. Här har jag sprungit sprinterlopp, jagat autografer samt överlämnat blommor till min barndomsidol John Walker. 

I går var det dags för 2014 års upplaga av DN-galan. 

Jag och min kompis Pia fanns på plats på (den som av mig alltid kommer att kallas för höjdhoppskurvan) K-sektionen nere vid Valhallavägen.

Vädret var fint, om än något kyligt för de tävlande framåt kvällen. Och med undantag för det lätta regn som drog in då de sista tävlingsgrenarna avslutades.

Som alltid, en underbar stund på en magisk plats med härlig publik och fantastiska tävlingsdeltagare.
Jag har en livslång kärlekshistoria med denna  vackra arena!

Tyvärr befann jag mig inte på innerplan med min kamera och inte heller har jag någon vidare zoom för sport men en del sköna bilder blev det. 

Tre glada medaljöser från EM i Zurich – Charlotta, Meraf och Abeba.

Kvällens i särklass skönaste kille – kulstötaren Reese Hoffa  från USA. Tillika kvällens vinnare.

Wissman och grabbarna förbereder sig för herrarnas 200 m.

Höjdhoppsdamerna kommer in i samlat trupp. En fokuserad Emma Green.

Emma.

På bana tre, vår nya sprinterstjärna Irene Eklund.

Gissa grenen???

Många aktiviteter och trångt om utrymmet.

Pitkämäki som placerade sig på tredjeplats denna kväll.

Emma över ribban.

3000 m hinder med en hel del vattenplask. Och skön stil på Kiyeng över vattengraven.

Vattensanering.

Är inne i en period där kroppen totalt sviker mig. Värk, värk och mera värk.
Och så denna trötthet som kommer som grädde på moset. 
Värk ger dålig sömn som ger mer värk ... 

Och huvudet hakar på . Mentalt alltså. 
För när kroppen inte är att lita på och det inte går att planera vardagen, då är det svårt att undvika att det sätter sig i huvudet. Och oundvikligen blir man (läs: jag) lite deppig. Inte superduperdeppig-deppig. Men tillräckligt för att inte orka med andra människor än familjen (och ibland knappt dem).

Men eftersom jag levt med denna värk och dess bieffekter i dryga tjugo år så har jag ju lärt mig – efter mycket om och men – hur jag ska hantera det hela och rida ut skoven. 

Deltog i en tävling med denna bild på Banff. Och vann tack vare min lilla blåa skönhet biljetter till kvällens DN-gala på Stockholm Stadion. 

Så efter snart tio dagars "eremitliv" tänkte jag våga mig ut i livet för att roa mig lite. 
Mitt självklara sällskap blir min allra bästa sportnörds-kompis Pia! Som var den som tipsade om tävlingen.
Min älskade stöttande vän som är en av de få som verkligen förstår och respekterar fibrons nycker.

I kväll ska vi heja på Emma, Abeba, Charlotta, Meraf, Irene och Erica – bara för att nämna några av deltagarna på anrika Stockholm Stadion. 

Lava säger att han nöjer sig med att kolla tävlingarna hemifrån tv-soffan med husse. Speciellt om husse kan tänka sig att äta lite glass. 

Banffen: hon följer naturligtvis med och deltar i kulstötningen. 
Direktkvalificerad! 

Tänk vad jag har katterna att tacka för mycket!    

Så kom dagen då det var dags för den stora finalen.

Under en dryg månads tid har det sparkats boll i Brasilien. 
Favoritlag har förlorat, åkt ut och gett besvikelsen ett ansikte.

Andra lag har överraskat, kämpat väl och övertygat.

Allra mest (och bäst) kämpade då Tyskland.

Stort grattis!

Här hemma har det tittats på de allra flesta matcherna.

Och redan i förmiddags började förberedelserna ...

Lava tog plats i soffan för att försäkra sig om en bra plats. 
Han vässade klorna – för vem behöver dobbar om man har välvässade klor!?

Redo för avspark.

Sedan var det bara att vänta ...

Och vänta ...

Och hålla hårt i fjärren ...

Vila lite ... för det är tröttsamt att vänta.

En liten tupplur med fjärrkontrollen inom bevakningsavstånd.

Tillslut vann då Tyskland fotbolls-VM 2014 i Brasilien. 

 
Alla i familjen var dock inte lika intresserade ... De sov sig igenom hela finalen med förlängning och allt.

Tror dock att det blir desto livligare i natt. 

För då lär det firas!
Tack och hej till Rio och Brasilien för den här gången! Vi ses snart igen (OS)!

Obrigado e adeus! Vê-lo novamente em breve!

"Kors va de vimlar av segel i da. Är de kappsegling?
Nej, de ä lörda! Ja vesst! "

Lite så var det i går då maken och jag tog en tur ned till Skeppsholmen för att titta på segelbåtarna som deltar i ÅF Offshore Race 2014 i går. 

Kanske inte så många segel då, eftersom de flesta båtarna startade först i dag, och låg i hamn. 
Ner för att andas lite sjöluft och kolla in både sjöbusar och landkrabbor. Och för att titta på de smäckra skönheterna. 

Ögongodis framför för allt maken. Och kameragodis för mig. 

 Lite blåsigt, lite småkyligt, lite typisk svensk sommar ...

                                 

Så lite musik till det hela:

Åh, ni fantastiska män
som vet hur man angör en brygga
Ni som med solbarkad hand
håller skotet i spänn
Ni starka, ni tysta, ni lugna, ni trygga

Middag framför tv:n i fotbollstid.

Lava attackerar där försvaret är som känsligast.
En snabb fint och sedan är saken biff (äh ... eller tonfsik i det här fallet då ...)!

Katten - människan 1 - 0!

Det här med att sjunga eller inte sjunga. 
Jag talar naturligtvis om nationalsången. 

Det är med inlevelse och höga röster som brasilianarna tar ton då Hino Nacional do Brasil spelas inför matchen.

Nu tycker jag naturligtvis att alla får göra som de vill med sjungandet eller icke-sjungandet, men det är härligt befriande att se spelarna ta i för kung (president) och fosterland så tv-rutan skallrar!

Gissa vilka jag håller på i kväll!?

Kollar fotboll.
Men tanke på vad jag har i glaset skulle man kunna tro att det är Holland som spelar.
Eller Kina. 

Allt beroende på hur man tolkar bilden.