I går tillbringades kvällen i alldeles förträffligt sällskap på Söder. 

God mat, snack och allt sådant där som gör att en kväll blir lyckad.

Således tittades det inte på Melodifestivalen under kvällen. Men jag har kikat i efterhand och kan bara konstatera att årets festival hittills definitiv inte kan räknas som en av de bättre ...

Men en som stack ut i går, både musikmässigt och stilmässigt var coola Ace WIlder! 
Wow! Så där ball skulle jag också vilja vara. 

  Bilden är lånad från Svt.

Något som har gnagt i mig ända sedan jag hörde låten Busy doing nothing är att det finns en igenkänningsfaktor bitvis. Ingen kopia – men några toner som direkt fick mig att hysteriskt börja nynna på något som jag inte kunde placera eller sätta namn på ... Åhhhhh, så irriterande! Brain fog – big time!

Men så tillslut trillade pengen ner: ordet desert (engelska ordet för öken) var det som fick mig på rätt spår. 
(Jäklar vad bra det är med Google när man ska leka detektiv).

Lyssna på Ace Wilder i hennes framförande.

Lyssna på bryggan (med reservation för felaktigt musikaliskt uttryck) med orden "Although some might say
I throw life away I just ain't got time to save"

Och lyssna sedan på A horse with no name med America från 1972. 
Vid refrängen "I've been through the desert on a horse with no name"

Visst finns det något bekant där!? 
Eller har jag fel?

Vilket som, så är låten den klart bästa och Ace så cool så klockorna stannar!

Ace Wilder till Köpenhamn!!!

Men vilken härlig söndag!

Det blev ett guld även i dag. 

Ett svenskt guld – om det nu är någon som missat det. Stabilt och överlägset. 

Dock inte alla som var intresserade ...