Försiktigt puttar hon med sin mjuka nos mot min kind.

Hon ligger nära nära på min kudde. Vi delar.

Ett varsamt uppvaknande. En kärleksfull start på dagen.

En klok blick som talar om för mig, att i dag kommer allt gå bra.

Alltså! Ibland blir jag lycklig för mindre.

Vi besökte ju Paradiset matmarknad på Söder idag, som jag skrev lite om i förra inlägget.

Maken är chokladfreak så vi köpte en mörk chokladkaka med smak av körsbär och maräng.
Nederländsk och rättvisemärkt. Tony's Chocolonely.

Så kom vi hem och öppnade chokladen på kvällen framför tv:n. Och då blev jag så där barnsligt lycklig! För under det fina pappret fanns en ännu finare och fantasifull chokladkaka! 

En sådan grej som gör mig glad.
En helt vanlig tisdag.

Det sägs ju att man blir lycklig av choklad.
Det stämmer! Och i det här fallet räcker det faktiskt med att bara titta.
Ögongodis!

Gjorde sällskap med maken, som hade ett ärende på Söder. 

Spatserade från Zinken längs med Hornsgatan bort mot Slussen.

Eftersom maken var med så blev det ett pit stop på 18 smaker – glassmakeri.

 

Det blev även ett besök på Paradiset matmarknad på Brännkyrkagatan.

I dag blev det mest smått och gott. Allt ekologiskt.

Härlig butik med massor av gott! Och trevlig personal!

Promenaden fortsatte mot Stockholms – för tillfället – mest omtalade byggnad.

Som en vit tårta (eller rymdskepp) som är redo för pynt och dekoration.

Vita huset is no more!

Måndagsmat. Blev en Cajsa Warg: sådant som fanns för hand. 

Det blev lite kyckling och bladspenat från frysen.
Smetana från kylen.
Spaghetti (glutenfri såklart) från skafferiet.
Vitlök från grönsakshyllan.
Salt, svartpeppar, oregano och dragon från kryddhyllan.

Och en näve tärnad tomat från gårdagens middag.
Och så lite nyriven parmesan ovanpå det.

En helt okey måndagsmiddag.

Och dessförinnan dammsög maken sovrummet och vi bäddade rent. Vilket resulterade i två ockupanter.

Katter fullständigt ÄLSKAR renbäddade sängar!

Återstår att se om man har någonstans att sova när det är dags ...

Vanligtvis så passerar jag över bron till Solna med buss eller bil. Men i dag, då vädret var strålande och vindarna varma och sköna (tack och lov), så blev det en promenad och jag fick tillfälle att stanna till nedanför den där byggnaden som jag beundrar.

Aula Medica i nya Life Science-området vid Karolinska Univeritetssjukhuset är en byggnad som onekligen drar blickarna till sig. I alla fall mina. Och i dag blev det en bild ur en skön vinkel. 

Efter mitt besök på Karolinska blev det en skön promenad tillbaka hem till Birkastan. Middag på balkongen i sol. Och när jag sitter där och njuter förundras jag över hur få personer som nyttjar sina balkonger på innergårdarna i vårt kvarter. Nästan inte en enda själ syns till trots det vackra vädret.

Och på granngården har flamingosarna anlänt. 
Så nu är sommaren garanterat här.

Om man är tillräckligt trött är en chipspåse väldigt skön som kudde ...

eller

– Det är MINA chips! 

eller

Så är det helt enkelt reklam för OLW ...

Lava vägrar svar på om han fått betalt.

– No comments!

I dag, en dag med sol och ett löfte om värme.

En stilla promenad på Vasastans gator. 

Och med en doft av syren som minner om skolavslutningar.

Är det sommar nu måntro!?

Man skulle kunna tro att jag älskar att laga mat. Så är inte fallet.

Men jag gillar att äta gott. Och för tillfället är jag ganska så sparsmakad. Alltför få smaker och konsistenser får mig att dregla. Min kropp är överdrivet kräsen och talar gärna om för mig vad som är mindre lyckat att äta. Vilket jag självklart lyssnar på eftersom jag vill må så bra som möjligt, men det hela kräver lite eftertänksamhet. 

I dag samsades maken och jag återigen i köket – över ännu ett recept ur senaste numret av Femina.

Och vi fortsatte på temat vegetariskt. 

Under dagen har det ugnsrostats körsbärstomater i ugnen. På svag värme under lång tid. Resultatet blev en smaksensation, underbart sött! Som om de hade fått mogna i solen någonstans vid Medelhavet.

Därefter gjorde vi en pesto gjord på valnötter, basilika, olivolja, bladpersilja och vitlök. Efter avsmakning så bestämde vi att det saknades lite riven parmesanost för att smaken skulle bli perfekt.

Sedan kom vi till det roliga. Att göra "pasta" av våra inhandlade zucchini. Fram med mandolinen och vara rädd om fingrarna! Sedan väntade ett snabbt, salt bad för vår gröna pasta i kokande vatten. 

Efter det var det dags för zucchinipastan och valnötspeston att dansa en intim och förförisk dans och därefter toppade vi hela härligheten med körsbärstomater fyllda av sötma. Och så fick ett regn av nyriven parmesan falla ner över det rödgröna. 

Och jisses vad gott det blev! En perfekt middag så här på en måndag (som då faktiskt blev en meat free Monday). 

Och i dag kom till och med min vän systemkameran fram. Det var ett tag sedan ...
Jag tror ta mig tusan att det var dagens möte med min nye bekantskap som gav mig en gnutta inspiration! 

Och så receptet, i fall någon skulle vilja testa! Från senaste numret av Femina alltså.