Läget i sjukstugan!?

Jag älskar när matte låter mig vara utan krage.

När matte och jag är i samma rum får jag nämligen ta en paus. 

Det är så skönt!

Sen har jag ju mina kompisar som stöttar mig.

De turas om!

När jag har kragen på mig så tycker Bisquit att jag är lite läskigt.

Lite som en sådan där ödla som blåser upp sig ... Hrrmmmff!

Men när den är av vågar hon vara nära mig.

Då tvättar vi oss tillsammans.

Jag har det bäst i hela världen. 

Men jag måste fortsätta ta min medicin ett tag till. 

Ögonsalva är inte roligt, men matte säger att jag är jätteduktig.

Det ena ögat är fortfarande ganska svullet.

Sedan tvingar matte i mig någon kletig pasta som ska stärka mitt immunförsvar. 

Den smakar sådär, men efteråt brukar jag få skinka, så det är det värt!

/ spinn & kram från Lava

De senaste dagarnas pyssel och bryderi resulterade till slut i ett akutbesök på

djursjukhuset för min röde pälskling.

Han var väldigt modig och fick beröm av veterinären för att han var så tålig. 

Nu är det tratt och medicin som gäller.

Den där tratten i plast är inte så himla skojig.

Vi fick låna en uppblåsbar av vår hundkompis Zooey.

Och nu tycker Lava att han ser ut som Grannen i Beck.

Håll nu tummarna för ett snabbt tillfrisknande!

Dagens Bisquit & Banff.

Bisquit vill så gärna komma riktigt nära.

Banff är fortfarande lite tveksam. 

Blicken! 

Blicken!

Snälla matte – jag vill leka!

Säg till henne.

Söndag.

Sakta. Stillsamt.

Sovmorgon.

Vaknade med två katter i sängen. 

Den lilla chokladen och den store röde.

Senare, en promenad ut i solen som värmde något mindre i dag än i går. 

Såg på Instagram att Sophie hade bakat Petit Chou Paris-Brest med hallon och chokladsmak.

Dessa måste smakas!

Med oss hem fick vi även croissanter och en russinbulle. 

Äldste sonen som är hemma på besök fick mumsa.

Och när jag skulle ta en bild på godsakerna ...

... så kom det naturligtvis en katt som ville vara med på bild.

Och kommer en, så kommer två! 

Smakrik söndag! 

Bakverk från Sophies Canelé – toujours!

Halloj! Hur är läget? 

Själv har jag det bara bra här hos mina nya människoslavar. Jag har fått tre nya kompisar. Lava, den store röde, var den förste jag lärde känna lite mer. Han tycker precis som jag att det är festligt att leka kurragömma bakom draperiet i hallen. Han gömmer sig, och jag hittar honom. Ibland hoppar han fram så att jag måste göra kullerbyttor för att komma undan!

Nu har jag lärt känna den blåa katten, Banff, lite mer. Först var hon ganska skraj och gömde sig för mig. Men nu kommer vi ganska nära varandra även om hon än så länge är lite tveksam till att lattja. Men jag tycker jättemycket om henne och ska nog charma henne snart. Det är min plan! Hon är ju britt, som jag, så hon påminner lite om mina syskon och mina kattkompisar från mitt uppväxthem. Jag skulle gärna vilja busa med henne.

Nu springer hon i alla fall inte så fort hon ser mig! 

Här planerar jag en charmattack. 

Ibland får jag leta efter mina kompisar.

Ibland kommer de och kikar på mig då de tror att jag ligger och sover. Men jag bara luras lite och sover räv.

Så här ser delar av min nya familj ut! De fyrbenta alltså.

Nikita, den bruna katten, är lite barsk och fräser åt mig ibland. Men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag tror hon är jättesnäll, men att hon gillar att vara ifred för det mesta. Jag är ganska övertygad om att hon tycker om mig lite grann. 

Vem gillar inte choklad så säg!?

/Bisquit

Sakta men säkert. Bit för bit. 

Att lära känna varandra är en process. En process som måste få ta tid. 

Men redan efter fyra dagar så har den mycket tveksamma Banff avancerat från under sängen, till att i förmiddags överraska oss med att helt plötsligt befinna sig på i stort sett samma plats i soffan som vårt lilla chokladpopcorn! 

Det är stort. Och det är nästan så att halsen snörps samman lite i ren och skär lycka. Jag vill ju bara att alla ska vara nöjda och trygga. 

Bisquit är jätteglad i Banff och skuttar gärna fram för att socialisera. Banffen känner sig mer och mer bekväm med vår nya familjemedlem och det känns skönt! 

"Mamma katt" är nöjd! 

Hmm, vad är det som viner omkring här hemma? Något litet och mörkt. Smått underlig, om jag får säga mitt. Jag håller mig på avstånd.

Men när hon ligger och sover i korgen under soffbordet så kan en ju gå fram och kika lite. 

Men efter det så var jag tvungen att trösta mig lite med Lavas svans. 

/Banff

Att ta bilder på ett djur med solid mörk päls är en utmaning. Visst kan det bli en och annan hyfsad bild med mobilkameran om man har bra ljus. Men med systemkameran blir det en helt annan sak. Speciellt på ett djur i rörelse. 

Jag har ju mest njutit av nuet med lilla Bisquit och hennes möte med de andra katterna, men visst har det blivit några "riktiga" bilder. 

Ja, det lär väl bli (läs: har redan blivit) en hel del kattbilder framöver. Och så får det bli. 
Jag är helt enkelt en "crazy cat lady". En stolt sådan dessutom. 

Älskar min fyrklöver!