Min promenad genom Vasaparken på väg till tråk-Posten var dock vacker, härligt grönt och lite lagom mystiskt under regntung himmel. Dessutom krockade jag med en bedårande ung herre. En liten fyramånaders valp av rasen portugisisk vattenhund. Vansinnigt söt i sin kolsvarta päls!

Som grädde på moset så hade jag fått ett tjusigt vykort från min vän Madde när jag kom hem. Av någon anledning tyckte hon att detta kort passade mig. 

Visst är det underbart att mina vänner tänker på mig då de är på semester.

Så nu är jag stolt ägare till en Ölandskatt!

Om man redan är lite irriterad över att man inte har någon representant för Posten i Birkastan, så blir man inte gladare när man kommer till Postens utlämningsställe i Sabbatsberg. Speciellt inte i dag. 

Inte ett uns av ögonkontakt då mitt rekommenderade brev lämnades ut. För i dag var personalen med intresserade av att parata med varandra och diskutera restresor till varmare länder. Tydligen mycket viktigare.

Hoppas ni hittar en riktigt billig resa. Och varför inte stanna där. 
För jobbet verkar inte vara prio nummer ett. Inte kunderna heller för den delen.

Man blir man vad man jobbar på!?

/ mvh surtanten

Visst ska man väl tro på allt som står i tidningarna!?

I alla fall om det är så här trevligt.

Och eftersom det var torsdag så gjorde vi slag i saken. 
Mot Le Pot och deras champagnetorsdag – om det nu är någon som har missat det.

Skönt med en mulen förmiddag. Det vågar man nästan inte säga högt ...

Men det passade utmärkt då jag fick en jobbförfrågan på morgonen. Så det blev ett par timmar vid datorn. 
Som resulterade i att jag bland annat fixade en sak med en hemsida, ett detektivarbete kan man säga – and I nailed it! 

Sedan var det dags för ett besök hos min extrakatt. Tusse blev mycket glad då jag kom och det blev en riktig kelstund med gos men givetvis även mat, vattenpåfyllning och kattlådetömning. 

Därefter bestämde maken och jag oss för att ta något svalkande. Valet föll naturligtvis på Le Pot. 
Maken valde en Pernod och jag svalkade mig med ett glas mousserande vitt. 

Solen tittade ju fram på eftermiddagen så uteserveringen var full av folk som liksom vi njöt. 

En skön Birkadag med blandning av jobb och nöje.

Varmt väder ger slöa katter. 
De är kloka som ligger och tar det lugnt under dygnets varmaste timmar. 
Hemma hos oss huserar de helst nere i badrummet där det är någorlunda svalt. 

  Lava gör inte många knop och man får pussa hur mycket som helst på honom. 

  Under några dagar han jag nöjet att få tjäna ytterligare en katt. En Birma vid namn Tusse. En stilig herre som är före detta granne med mig. 
Ju fler morrhår, desto bättre! 

Hasade fram på het asfalt i dag. 

Med kameran. 
Bjuder på några spontanbilder, skjutna från höften. 

   Frisörsalong på Odengatan. Fniss! Kan man även hyra bordet??

   Brovy! S:t Eriksbron möter Solna.

   Kungsholmsvatten. Staden mellan broarna.

   Ja tack! Det hade smakat gott. Pilsnerbilen på besök.

   Välbevarad och vacker skylt. S:t Eriksgatan nere vid Pontonjärgatan.

   Vasastans mest nöjda parkeringsvakt. 

   Maken kastar onda ögat ... eller ...

  Och så en snygging, hemma på vår gata i stan. En Jaguar E-type. Splendid! 

På väg hem från akuten tog vi vägen förbi Karlbergskanalen och Stockholm by gummibåt.

Fullpackat med folk, farkoster och öl. 

I går var det en alldeles strålande sommardag. Och kväll.

Vi träffades hemma hos våra vänner Sonny och Mirela för att prata sommar, surfing och semester.

Vi skålade i rumänskt vin. Gott!

Åt färgglad mat.

Och grillat!

Kvällen var lugn och fin ända fram till klockan20.23. 
Då hördes ett dovt väsande och himlen ovanför oss blev mörk. Då våra blickar vändes upp mot himlen var den alldeles blå. Inte himmelsblå, utan Atlas Copco-blå. 

Den stora ballongen smekte takåsarna och utstötte Sir Väs-ljud, gång på gång. Vi kastade oss ut gatan och det var första då jag hann ta den första bilden. Tyvärr bjuder jag bara på mobilbilder för min systemkamera hade jag för en gångs skull lämnat hemma (typiskt) ... Inte visste jag att kvällen skulle bli så dramatisk.

Den blåa fortsatte på oförskämt låg höjd.

Och det såg ut som om den landade i slutet av Tomtebogatan.

Sedan kom nästa.

Även den alldeles för lågt.

Fast folket i ballongkorgen vinkade glatt och såg nöjda ut.

Den blå klarade sig och lyckades få höjd igen. Och seglade bort över Solna.

De två röda däremot fick landa i Karlberg (foto Mirela Borndalen).

Mitt på grusgården framför slottet! Vilken avslutning på kvällen. (foto Mirela Borndalen)

Där tog den slut kvällen – för ballongfararna alltså. Inte för oss på gården. 
För kvällen var ljum och tyst. Och vinet alltjämt svatl i glasen. 

Jag undrar om ballongerna var en indikation på hur det kommer gå i valet nästa år? Det blå teamet såg ut att vara nere för räkning med tog höjd och fortsatte sin färd medan de röda tvingades ner, besegrade. Vem vet, kanske ett nytt sätt att spå framtiden – ballonger är den nya bläckfisken!?