Tack

Johanna

Ingela

& 
Orup!

En fantastisk kväll – somnar med ett stort leende på läpparna.

Det här behövde jag. 
Kärlek!

Blir alldeles fantastiskt glad i magen och hela kroppen när jag i dag läser om Kafé Russin i Vårt Kungsholmen!

 

Härliga Maryam har ett stort varmt hjärta och ett underbart vackert leende! 
Och hon är alltid lika omtänksam och generös. 

Artikeln om Maryam och bullarna kan du läsa HÄR!

Kafé Russin hittar du på Rålambsvägen 42 i Fredhäll!  

Att kliva upp för de branta stentrapporna och sedan blicka in över de orangeröda löparbanorna och den gröna innerplanen med klocktornet i bakgrunden gör att hjärtat bankar lite extra snabbt.

För mig är Stockholm Stadion en magisk friidrottsarena. Här har jag sett ett antal friidrottstävlingar genom åren, men faktiskt själv även tävlat. Här har jag sprungit sprinterlopp, jagat autografer samt överlämnat blommor till min barndomsidol John Walker. 

I går var det dags för 2014 års upplaga av DN-galan. 

Jag och min kompis Pia fanns på plats på (den som av mig alltid kommer att kallas för höjdhoppskurvan) K-sektionen nere vid Valhallavägen.

Vädret var fint, om än något kyligt för de tävlande framåt kvällen. Och med undantag för det lätta regn som drog in då de sista tävlingsgrenarna avslutades.

Som alltid, en underbar stund på en magisk plats med härlig publik och fantastiska tävlingsdeltagare.
Jag har en livslång kärlekshistoria med denna  vackra arena!

Tyvärr befann jag mig inte på innerplan med min kamera och inte heller har jag någon vidare zoom för sport men en del sköna bilder blev det. 

Tre glada medaljöser från EM i Zurich – Charlotta, Meraf och Abeba.

Kvällens i särklass skönaste kille – kulstötaren Reese Hoffa  från USA. Tillika kvällens vinnare.

Wissman och grabbarna förbereder sig för herrarnas 200 m.

Höjdhoppsdamerna kommer in i samlat trupp. En fokuserad Emma Green.

Emma.

På bana tre, vår nya sprinterstjärna Irene Eklund.

Gissa grenen???

Många aktiviteter och trångt om utrymmet.

Pitkämäki som placerade sig på tredjeplats denna kväll.

Emma över ribban.

3000 m hinder med en hel del vattenplask. Och skön stil på Kiyeng över vattengraven.

Vattensanering.

Är inne i en period där kroppen totalt sviker mig. Värk, värk och mera värk.
Och så denna trötthet som kommer som grädde på moset. 
Värk ger dålig sömn som ger mer värk ... 

Och huvudet hakar på . Mentalt alltså. 
För när kroppen inte är att lita på och det inte går att planera vardagen, då är det svårt att undvika att det sätter sig i huvudet. Och oundvikligen blir man (läs: jag) lite deppig. Inte superduperdeppig-deppig. Men tillräckligt för att inte orka med andra människor än familjen (och ibland knappt dem).

Men eftersom jag levt med denna värk och dess bieffekter i dryga tjugo år så har jag ju lärt mig – efter mycket om och men – hur jag ska hantera det hela och rida ut skoven. 

Deltog i en tävling med denna bild på Banff. Och vann tack vare min lilla blåa skönhet biljetter till kvällens DN-gala på Stockholm Stadion. 

Så efter snart tio dagars "eremitliv" tänkte jag våga mig ut i livet för att roa mig lite. 
Mitt självklara sällskap blir min allra bästa sportnörds-kompis Pia! Som var den som tipsade om tävlingen.
Min älskade stöttande vän som är en av de få som verkligen förstår och respekterar fibrons nycker.

I kväll ska vi heja på Emma, Abeba, Charlotta, Meraf, Irene och Erica – bara för att nämna några av deltagarna på anrika Stockholm Stadion. 

Lava säger att han nöjer sig med att kolla tävlingarna hemifrån tv-soffan med husse. Speciellt om husse kan tänka sig att äta lite glass. 

Banffen: hon följer naturligtvis med och deltar i kulstötningen. 
Direktkvalificerad! 

Tänk vad jag har katterna att tacka för mycket!    

Som ni säkert vet så har jag en alldeles speciell favoritrestaurang på Mallorca. 
Es Coll d'Os, som ligger i Cala Ratjada, som serverar alldeles gudomligt god mat. 

Es Coll d'Os drivs av Joan Igansí och hans familj. 
Tidigare, för några år sedan, jobbade även hans bror på restaurangen. Men så flyttade han till Palma och började jobba i köket på ett av de stora hotellen. I år fick vi tipset att Sergi hade öppnat eget tillsammans med vännen Jaume.

Naturligtvis ville vi göra ett besök. Så vi styrde stegen mot Travessa d'en Ballester nummer 6. 
Lite bortom turiststråken, lite lugnare och framför allt lite mer mallorkinskt. Precis så där som vi gärna vill ha det. 

Vi travade dit och blev igenkända bara genom att dyka upp. Snacka om att känna sig välkommen!

En liten mysigt inredd lokal, personlig och familjär, strålande intalande i all sin enkelhet. 
Och maten! Enkel och okomplicerad men med de där fantastiskt goda smakerna. Bra råvaror, rena fina smaker som gifter sig till en underbar smakexplosion! Ljuvligt, helt enkelt! 

Jag kan från hjärtat rekommendera ett besök på denna mysiga restaurang. Can Trispol i Palma!
Bra priser, bra mat samt genuint och trevligt bemötande. För dig som vill uppleva en bit av det riktiga Mallorca när du är i Palma. 
Maten som serveras är lite av det som finns för dagen, möblerna i lokalen kommer delvis från Sergi och Jaumes mor- och farföräldrars hem, resten är återvunnet. De fantastiskt fina flaskorna på borden hittade på på stranden i Capdepera. Från gamla Na Taconera, som numer är hotell. 

Med känsla, tanke och en stor dos hjärta!

 

Recycling av den fina flaskorna från Na Taconera.

 
Både sonen och jag tokgillade inredningen – så där så att man kände sig som hemma.

  Jaumes mor-/farföräldrar på väggen.

 
Sergis förfäder.

Öppettider på mallorkinska!

Jaume i baren.

Gudomligt goda Croquetas med kyckling samt spenat och ost! Ett måste på Mallorca.

Samt en försvinnande god Carpaccio de Ternera.

Och så typiska Llonguets, här med lax.

Och så frestade de med hemlagade efterrätter ...

Sonen tog en vaniljpanacotta och jag njöt av en Rollito de frutas med glass som var underbart god! Betänk då att jag inte ens är speciellt förtjust i efterrätter ... men denna var gudomligt god! 

En av de allra bästa upplevelserna under Palma-vistelsen, helt klart!

Betyg: full pott!!!!

Torsdagen blev en dag med sol och bad. Vi åkte tillbaka till Virtual Beach Club i Illetes. 
Lugnt, skönt och otroligt vackert. 

En riktig slappardag. Mycket vatten, en bra bok och solhatt på – varvat med skugga under parasoll. 

Pretty nice view! 

Torsdagskvällen blev även den ganska lugn med restaurangbesök nere på gatan utanför där vi bor. 
Gnocchi med svampsås och ett glas mallorkinskt rött. Och nära hem.

Fredag: sista (hela) dagen. 
En sväng på stan med bland annat ytterligare ett besök på Can Trispol. 

Vi bara kände att en carpaccio var en nödvändighet innan hemresa!

Så, vätskepåfyllning och matstopp hos Sergi, en sen lunch helt enkelt.

Panacotta Xocolata i Taronja. Tjuvsmakade sonens ... Gott!! 
Tjusig förpackning. Återvinning helt enkelt.

 

Och så en sväng för att leta mer graffiti på bakgatorna. 
Delar med mig av denna – Pinky and the Brain. 

Kanske blir det några andra bilder framöver, för i dag hade jag faktiskt med kameran och plåtade några bilder ...

I kväll lagar vi mat hemma och packar ihop oss för denna gång. 
Tillbaka till Birkastan i morgon. 

Och jäklar vad det ska gosas katt då! 
Saknar den ouppfostrade röde, den busiga lilla blå samt drottningens krävande blick. 

Snart! 

På kvällen begav vi oss ut för att hitta brorsan till vår vän från Cala Ratjada. 
Nyöppnad restaurang var målet. 

Kollade in på google maps vart vi skulle och sedan promenerade vi sakta genom Palma stad. 
Med mitt goda lokalsinne samt lite hjälp från två spanska damer hittade vi fram till vårt mål. 
Bortom det turistiga och med goda mallorkinska smaker. 

Can Trispol!

En mysig liten nyöppnad restaurang som jag kommer skriva mer om senare.

Innan vi slog oss ner till bords promenerade vi runt och kollade in en hel del häftig graffiti.

 
Coolt i Palma!