Jag läser böcker på papper.

Jag har en riktigt papperskalender.

Och jag älskar anteckningsböcker!

Jag är den där typen som föredrar papper och penna.

Ingen app kommer någonsin kunna ersätta the real McCoy! 

Jag blir på allvar riktigt lycklig av en snygg anteckningsbok.

En kan aldrig – ALDRIG – ha för många anteckningsböcker om du frågar mig.

Stora, små, med och utan linjer och i all universums färger – jag älskar dem alla.

Favoriterna kommer från Moleskine och kalenderkungen.se

En hög med lycka!

Vackra grafitgrå anteckningsböcker och matchande pennor.

Moleskines anteckningsböcker har de där små detaljerna som jag gillar.

Även Banffs hjärta bankar lite extra för dessa som matchar hennes päls.

Underbara högar! Som bara väntar på att fyllas med minnesanteckningar, vackra ord och tankar.

Bisquit vill gärna vara med och skapa.

Grått hjärta pasteller!

Lava föll pladask för pastellerna.

De är som ljuvliga små macaroner!

Jag doftar: smultron, mandarin och viol. 

Som vanligt så hade jag mina tassistenter vid min sida. Så fort det ska tas bilder så har jag tre mer eller mindre önskvärda medhjälpare. Ibland är de i vägen men oftast så hjälper de till att skapa fina bilder. Riktiga linslöss! 

Och ibland sätter de sig på rekvisitan och skapar oreda ...

Bisquit har ännu inte lärt sig stava till KALENDERKUNGEN.SE men vi övar! 

Tillbringade i söndags en stund med två underbara personligheter.

Och jag utlovade ju faktiskt några bilder.

Jag skulle vilja säga att valptakt är det nya svarta.

Passar mig utmärkt med en stillsam promenad i sakta mak med många små stopp.

Det här är Leroy! Han är 14 veckor gammal och alldeles ljuvligt underbar! 

Och Leroy har världens bästa matte i min vän Ingela.

Vi njöt av omgivningarna kring Rosendal och jag kan lova att det utbringades

många Åhhhh och Ahhhh och Vilken sööööt under vår promenad.

Med Leroy var det kärlek vid första ögonkastet och jag kan avslöja

att vi pussades redan på första dejten!

Alltså, hur söt!?!?!

De här två finns vid min sida!

I vått och torrt.

När det blåser snålt och livet bjuder på rejäla uppförsbackar.

Jag är tacksam! 

Saker en kan roa sig med då en känner sig ledsen och allmänt värdelös. 

Bored Panda – ett säkert kort! 
Klicka då länken ovan för fler roliga bilder (och storyn bakom dem).

Den 5 maj.

Ett bra datum.

Då fyller jag år.

Och Depeche Mode spelar på Friends Arena.

Vilket sammanträffande!

Nu fattas bara att någon vänlig själ fattar hinten.

bilder från BEIGE RENEGADE

* fotokredd till maken (bilderna på badnymfen)

Midsommar! 

Kanske ett av svenska språkets mest laddade ord!

Inte så mycket ordets betydelse i sig, men all dess förväntan! 

Vackert väder!

Perfekta vänner!

God mat!

Den superuber, fantastiskt svenska magiska platsen.

Allt ska vara perfekt!

Själv har jag tillbringat mestadels av dagen i soffan. 

Inte för att jag behövde, jag var bjuden på storstilad fest.

Men jag pallade inte. Min kropp pallade inte.

Jag har mina kroniska sjukdomar. 
Som gör att min ork är i stort sätt lika med noll.

Jag tackade nej till fest, glädje, party, skratt till långt in på natten, kanske en onykter dans samt en massa andra tokigheter.

I stället blev det en stillsam middag (med den tokförkylde sonen som stannade hemma – my win) samt två filmer i soffan. En man som heter Ove samt The Danish Girl. 

Två helt olika filmer, men som båda berör på ett hjärtskärande sätt. Som jag kan relatera till även om våra sorger drabbar oss på olika sätt. Tårar har runnit nedför min kind. Jag har skrattat igenkännande. Jag har känt sorgen. 

För oavsett vad som skapar den där känslan av utanförskap så skaver den. Känslan av att vara missförstådd. Känslan av att inte riktigt vara med. 

Jag har haft en kväll som jag trots allt är nöjd med, även om jag önskar att jag orkat så mycket mer. 

En och annan dömer mig säkert och har en massa åsikter om vad jag borde och inte borde. 
Men vet ni vad, det är jag och endast jag som sätter mina gränser. 

Hoppas du har haft en trevlig midsommar! 

P.S Jag hoppas att du förstår att det här inte är ett inlägg för att få sympati. Jag vill inte bli tyckt synd om. Jag vill bara få en och annan oinförstådd att förstå min sorg att inte längre vara bra på att vara social och ha ork . Allt det där som tidigare varit min "paradgren" i livet!