bild lånad från BORED PANDA och den ryska illustratören Elena Efremova.

bild från Metro/ foto Fredrik Sandberg/TT (bild från matchen mot Spanien)

Jag vet många som hånar oss som engagerat gillar att titta idrott. 

– Du utövar ju inte själv...

– Sport, vad är det ...

– Kan det vara något att lägga tid på ...

– De springer runt och jagar en boll ...

Jaja, ni får väl tycka att ni är förmer. Det är lugnt med mig.

Jag har utövat flera idrotter på relativt hög nivå.

Sport är ofta något som handlar om lagsport och samarbete och hängivenhet. Envishet och dedikering.

Men det kan vara svårt att förstå för någon som inte varit där.

Jag accepterar att inte alla är sportnördar. 
Helt okej med mig. 

Men sluta att göra ner oss som gillar att grotta ner oss i olika sporter. 

Ni har ert nörderi, vi sportintresserade har vårt. 

I kväll var det handbollsmatch i EM mot Ryssland. En spännande match rakt igenom där jag i stort sett gett upp och accepterat en förlust när Johan Jakobsson dundrade in ett kvitteringsmål. Satan vad bra! 

Om du missade, så kan jag bara beklaga. 
Din förlust.

Och troligtvis har du ingen aning om varken vad en gurkburk, en knorr eller en japanare är.

Vaknar vid sextiden av att Uppsalasonen helt oförberett ärar oss med ett besök. En varm kram och lite snack innan jag somnar om. 

Dagen går i sakta mak. Det är söndag och vi alla är lite trötta och loja. 

Plockar ner tvätt som jag slänger i en hög på sängen med tanke om att ta hand om senare. Prokrastinering.

Kollar på Edward Scissorhands till middagen som består av torsk och ris. 

Även katterna söndagschillar. Tittar in på sängen innan det är dags för nytt brittiskt thrillerdrama på Ettan. 

Där ligger liten Blå och myser i högen av nytvättade kläder.

Meningen med livet. På en söndag. 

. 

I går kväll satt jag och gäspade i soffan redan vid åtta-tiden. Nickade till en och annan gång men lyckades se avslutet på säsongens näst sista avsnitt av Mentalist. Men sen gav jag upp. 

Möttes av en upptagen säng. Lilla Blå låg skönt tillbakalutad mot kudden och tittade ofröstående på mig när jag sa att jag hade tänkt gå och lägga mig. Fick ett stort NEJ rakt upp i ansiktet.

Nåja, efter en stunds argumentation så gav hon med sig och lade sig vid mina fötter istället. 

Sov ett par timmar men vaknade och var uppe och drack en kopp varm te. När jag kom tillbaka var sängen upptagen ännu en gång. Populär säng! 

Denna gång var det Drottningen som lagt beslag på kudden. Hon gillar att ligga ovanpå min kudde och trona. Kröp ner i sängen och lyckades sno åt mig ett litet hörn av kudden. Somnade om efter ett par sträva pussar, med näsan inborrad i mjuk och go Nikitapäls. 

Time spent with cats is never wasted.

Underbara Adele besöker fantastiska Graham Norton. 
Två favoriter! 

Begåvning, humor och mängder av charm förenar de båda. 

Graham har jag beundrat länge, Adele har jag lagt till nu på senare dagar. 

Om ni missade Adele – live i London så ta chansen och titta på SVT Play.

  bilder från SVT och twitter

Både är två personligheter som jag gärna skulle träffa i verkligheten. Humor! Förmågan att bjuda på sig själv. Ödmjukhet. 

Speciellt gillar jag avsnittet där Adele går på audition och möter ett antal upplagor av "sig själv". Få storstjärnor skulle bjuda på detta. Det ögonblicket, då det går upp för dem vem hon är,ger mig tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna. 

Älskar hennes dialekt. Hennes humor. Hennes röst. Hennes skratt.

Dessutom är hon född på samma dag som jag. Fast några år senare.Endast 24 år yngre. 

Vaknar av att någon sitter och tittar på mig.

Vid årets Nobelfest är det vissa ord och tankar som berör mig extra. 
Just för att dessa ord är så sanna.

Det är årets nobelpristagare i kemi som håller tal i Stadshuset under nobelmiddagen. Ett fantastiskt tal! 

Tomas Lindahl. Som talar om vikten av bra förebilder: mentorer och inspirerande lärare. Här har vi en gymnasist som dissades av sin lärare för att sedan ta en rejäl revansch (hallå – nobelpris!!!). Som tur var bytte han tillbaka till Bromma Gymnasium och stöttades av sin kvinnliga kemilärare som såg hans kvaliteter.

Ibland handlar det om att se bortom det uppebara. Att se förmågan som lurar bakom de vindlande krökarna och de bråkande tonårshormonerna. Att tolka. Att förstå. Att ta till sig. Och agera mentor.

Det finns ett gäng fantastiska lärare i vårt avlånga land. Som helt klart måste uppmuntras, äras och hyllas. För att de ser våra ungdomar för de personer och personligheter de är.  

Viktigare än någonsin. 

Ge våra lärare tid, möjlighet och hopp att fostra framtida mentorer, förebilder och nobelpristagare. 

Det lönar sig.

Jag lovar!

Klicka på SVT:s hemsida och bläddra fram till Tomas Lindahls tacktal! 

Tack Andreas! Tack Eric och Jakob! Tack Nina! Tack Lena! Tack Emma och Ingrid! Tack Peyman! Och många fler.

Alla goda förebilder mina söner mött på vägen.