Arlanda sen eftermiddag. 

Ombordstigning. Bredvid mig satt en kille som inte såg helt bekväm ut. Har man jobbat dryga 20 år i luften så sitter flygvärdinnetakterna i. Frågade honom hur det stod till. Jodå, precis som jag antog så var han flygrädd – en amerikan från Nashville, Tennessee. 

Så jag blev samtalspartner under de två timmarnas flygtid. Vi avhandlade flygplanstyper, Kiruna, Luleå, den kanadensiska nationalparken Banff samt de amerikanska presidentkandidaterna. När vi landade i London fick jag en kram och ett stort tack. 

I taxin på väg från Paddington Station ringde telefonen. Det var från hotellet där vi skulle bo. På grund av maintenance issues fick vi tillbringa första natten på ett annat hotell. Vilket vi senare blev flott kompenserade för.

Väl på plats på Grange Langham Hotel i Fitzrovia, så hade vi nära till vårt favoritställe för frukost och lunch – KIN CAFE på 22 Foley Street. 

London bjöd på regn och sol samt shopping och musik.

Vi hälsade på hos NORDIC POETRY i Boxpark, Shoreditch, där sonen hittade en snygg kamouflage-Bomberjacka. Vi spanade in en massa snygg graffiti och på en bakgata träffade vi en Londonbo som visade sig vara god vän med Ebba Lindsö. 

Vi besökte David Bowie Memorial i Brixton. 

Det blev en sväng till Tate Modern också.

Hela Londonvistelsen präglades av musik. Resan var sonens 18-årspresent.

Ett av favoritställena är FOPP på Shaftesbury Avenue. Ett antal vinyler har fått följa med hem till Stockholm.

Och så den stora höjdpunkten! Anledningen till hela resan.

Den 10:e mars, ett magiskt datum.. Kanadensiska Grimes på O2 Brixton Academy. 

Underbar lokal, perfekt inramning för Grimes elekropop. Hela konserten var magisk! Grimes och hennes dansare bjöd på en energifylld föreställning. Underbart! Jag har lite svårt att beskriva hur bra det var utan att låta klyschig faktiskt. 

Vilken energiboost! Dessutom hade vi trevligt sällskap av våra vänner Anna och Sandra. Alla var lika nöjda kan jag säga.

Tack London! Du levererade, som vanligt! 

Underbara Adele besöker fantastiska Graham Norton. 
Två favoriter! 

Begåvning, humor och mängder av charm förenar de båda. 

Graham har jag beundrat länge, Adele har jag lagt till nu på senare dagar. 

Om ni missade Adele – live i London så ta chansen och titta på SVT Play.

  bilder från SVT och twitter

Både är två personligheter som jag gärna skulle träffa i verkligheten. Humor! Förmågan att bjuda på sig själv. Ödmjukhet. 

Speciellt gillar jag avsnittet där Adele går på audition och möter ett antal upplagor av "sig själv". Få storstjärnor skulle bjuda på detta. Det ögonblicket, då det går upp för dem vem hon är,ger mig tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna. 

Älskar hennes dialekt. Hennes humor. Hennes röst. Hennes skratt.

Dessutom är hon född på samma dag som jag. Fast några år senare.Endast 24 år yngre. 

Dags för några Londonsiluetter!   

Först blir det Londons olika ansikten.
Natt, soluppgång, solnedgång och det gråa London.

Och så en massa hustak. 
Jag älskar hustak!

Och så några "titta ner"-bilder.

Och givetvis ett par röda telefonkiosker. Som såsmåningom ska bli gröna.

I dubbel bemärkelse.

Lågt stående sol och en stad som vaknar.
Den där stunden då allt fortfande är ganska så stilla.

Den stunden då du känner stadens rätta själ. 

Bara strosa omkring och andas in. 

Älskar den stunden. 

Ögonblick

Blomsterflickor utanför Liberty.

Cyklister i solnedgång.
Väntan utanför Adidas-shoppen på Foubert's Place, Carnaby.

Säg hej till Bettan!
Om att hålla ögon och sinne öppet för att se det uppenbara och det inte lika självklara.
Mönster, färger, former.

Tidig morgon. 
Covent garden.