Ni som bor i Birkastan kanske har nåtts av det sorgliga beslutet att InezAmalia har stängt igen sin dörr och butik!

Själv fick jag hjärtsnörp när jag fick höra detta.
– Hur ska jag klara mig utan mitt absoluta favorittillbehör???

Efter samtal med Lotta, driver InezAmalia, blev jag dock lite lugnare. En ny dörr kommer att öppnas med möjlighet att handla över nätet – så vi kan alla vara lugna. Om detta kommer jag berätta mer om framöver, så håll ögon och öron öppna! Och om det finns en massa oroliga föräldrar som undrar var de kan köpa sina presentkorgar till skolavslutningen så är det bara att kika in på hemsidan så fixar Lotta det! 

Eftersom jag i helgen skrapade det sista goda ur min burk med tomat/chili-marmelad så kom Lotta i dag som en räddande ängel till mitt hem. Snacka om bra service! 

Tack Lotta, nu kan jag njuta av ost och marmelad samt ett glas vin till helgen! 

I dag kom det lite glädje nerdimpandes i brevlådan.

Och visst kändes det som om den var speciellt anpassad för mig, med dessa artiklar:

Står och tittar ut genom fönstret mot vår bakgård.
Där pågår just nu ett krig. Ett krig med lera och geggamoja.

Leran kommer från våra ”före detta” rabatter. Det är där barnen nu leker.
Såklart! Det är ju jätteroligt med kladd och klet. Problemet är att barnen kastar den runt omkring sig. Det är i och för sig inte något problem i sig – problemet uppstår när ingen städar upp efter dem. För så är det, ingen städar. Nu kan jag väl tycka att personalen, pedagogerna, borde säga till barnen att de inte ska vara i rabatten och framför allt att den kladdiga jorden inte ska kastas omkring. Men så är inte fallet. Vid ett tillfälle säger den kvinnliga barnskötaren till barnen och då är det att de inte ska lägga jorden på cyklarna. Men överallt annars är tydligen okey. På våra nyrenoverade, nyputsade väggar till exempel. Jag vet inte om vi ska kalla det fri uppfostran eller konstnärlig frihet …

Jag går i alla fall ner på gården för att påtala mitt missnöje (känner mig som en gammal gnällkärring/gubbe). Får till svar att hon inte sett något då hon var upptagen med att trösta ett barn. Och sedan hade hon minsann bara jobbat där i två veckor. Och?  

Nåja, jag ska inte råka ut er med vår konversation (för i dag blev det faktiskt nästan en sådan med den manliga barnskötaren, han med den ljudliga rösten). Men lite lustigt blev det då barnen lyssnade på mig men inte på personalen. Ja, jag vet att barn ibland lyssnar mer på en främmande person som säger till men jag tror faktiskt att det även berodde på hur jag sa det: att bara skälla och säga du får i n t e funkar ju liksom inte. Man kan faktiskt förklara, även för ganska små barn. De är smartare än många vuxna tror.

Som tack för mitt besök nere på gården fick jag leriga byxor och skor från ett barn som med flit körde på mig med cykel bakifrån (vilket personalen bara fnissade lite åt).

Men kom ihåg: jag vet var du går på dagis!!!