Det där med sömn. Och drömmar. 

I natt har jag inte sovit mycket, men drömmarna var livliga och detaljrika. Jag är verkligen fascinerad av hur allt kokas ihop inne i hjärnan och hur verklighetstrogna drömmarna är. I natt har jag drömt, vaknat, somnat om och fortsatt drömma samma dröm. 

Jag har hängt på premiär med Mark Ruffalo, en mycket trevlig och sympatisk kille. Lång (i drömmen i alla fall) och stilig. 

Jag kan egentligen inte minnas att jag sett någon film med honom (eller jo det kan jag men jag minns inte vilken och inte var det direkt nyligen heller). Så att han dök upp i natt var ganska så otippat. Men trevligt hade vi. Vi var på någon slags invigning där han jobbade som fotograf, vi tappade bort varandra ( för ja, vi kom dit i sällskap) och på detta gigantiska ställe där vi befann oss kunde man även öva golfsvingar. Efter en massa knatande i trappor hittade jag ett gäng unga fotbollsgrabbar som i sin iver att berätta om sin senaste match skitade ner min byxor, men det gjorde inget. 

Helt plötsligt stod jag och väntade vid ett flygplan. Men Mark var inte där. Planet var en Boeing 737-800 och stod på remote. Men precis innan avgång kom i alla fall Mark gående och vi återförenades i en varm kram. 

Jag tror jag skyller på fullmånen. 

Men någon mardröm var det ju inte i alla fall ...

Bild lånad från Pinterest.com