Dagens lärdom: om jag blandar äggmjölk så går det inte lika bra med spiskummin ...

Smakar inte kardemumma, om jag säger så.

Fredagsmorgonförvirrad! 

I never settle for second best!

Men jag känner mig nöjd med silver.

Trevlig helg! 

Som kroniskt sjuk får jag ganska ofta en del goda råd. 

I de allra flesta fall menar folk väl, ibland är det ren okunnighet som talar.

Tack, jag har en bra läkare, jag hänger rätt ofta på KS-smärtmottagning och jag har besökt ett antal sjukgymnaster och testat det mesta genom åren.

När någon säger "du ser i alla fall fräsch ut" eller "bit ihop, det blir snart bättre" så händer det att jag har lust att dela ut en och annan käftsmäll. Tro mig, jag skulle hellre se ut som fan och må bra i kroppen. Och nej, tyvärr, under de dryga 16 år som jag har varit sjuk så har mitt tillstånd bara försämrats. Jag kämpar varje dag med det som för de flesta är självklart. Att komma ur sängen, duscha, ta en promenad eller att föra en vettig konversation är inte alltid en självklarhet. 

I förra veckan var jag på picknick med några av mina allra bästa vänner. En härlig sommarkväll med god mat. En hel del prat och skratt. Mestadels sol och så lite blåst då solen försvann ner bakom träden. Fantastiskt trevligt!

Borde väl bara göra gott kan man tycka. Det ger en massa energi rent mentalt. Men samtidigt i och med att jag är väldigt ljudkänslig så blir samtal även i små grupper belastande. Vinden som smög sig på är inte heller någon hit för min kropp. Så en sådan enkel och mysig samvaro resulterade i att min kropp kraschade (migrän, ökad värk och stelhet, ökat illamående och allmän sjukdomskänsla) och jag blev sängliggande i tre dagar. 

Världen kryllar av klämkäcka ordspråk som antyder att det är upp till dig själv hur du mår och om du bara vill så kan du lyckas med allt du företar dig. Bara du skärper dig. 

En spark i magen på alla som dagligen kämpar med diverse sjukdomar som inte syns utanpå kroppen (nu pratar jag om både fysiska och psykiska sjukdomar). Du säger ju inte direkt till någon som har brutit benet eller är cancersjuk att de ska skärpa sig!

Därför blev jag glad härom dagen då min vän Åsa la upp en bild på Instagram. 
Jag snodde orden (från tennislegenden Arthur Ashe) och gjorde en egen bild.

Kanske undrar du varför jag skrivit detta inlägg. 

Jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig och ömka mig. Jag är inte min(a) sjukdom(ar).  

Jag vill bara att du ska acceptera mig som jag är. Och visa en gnutta medkänsla.
Vissa dagar kan jag (nästan) ALLT. Men de allra flesta dagarna klarar jag bara lite, i små doser.

Och, snälla, fråga aldrig slentriansmässigt hur jag mår om du inte är uppriktigt intresserad av svaret.

Det finns inget värre än när frågan ställs och jag märker att det raka ärliga svaret besvärar eller än värre är fullständig ointressant för frågeställaren. Avstå hellre då. Det sårar mindre.

Do what you can! 

"Spegel, spegel på väggen där!
Säg, vilken byxa jag tilll hösten bär?"

Nu är det ju visserligen fortfarande sommar men jag tänker framåt. För så småningom så blir det ju faktiskt höst. Så är det bara. 

Tidigt i våras (om man nu kan kalla januari för vår)  köpte jag mig ett par HOPE-byxor av modell WAS som jag fullständigt bott i sedan dess. Sådana där byxor som alltid känns rätt och som är väldigt mycket jag.

Jag lever numer efter devisen hellre en bra bralla på rumpan, än tio halvbra i garderoben. Jag tänkte att det nu var dags för Höstbrallan (med stort H) att göra entré i mitt liv. Detta efter att ha spanat in nyheterna på nätet och inte ville riskera att "min" storlek tar slut. Man vill ju inte gå med rumpan bar liksom ...

Riktigt snygga byxor med bra passform är svåra att hitta. Men HOPE kan det här med byxor. Denna gång blev det KRISSY som fick följa med mig hem. I ett tyg som det stod Teresa på. Så nu är hösten och vintern räddad!

I'm gonna kick ass! 
Bara så att ni vet.

HOPE-butiken på Smålandsgatan är en favorit. Med alltid lika trevlig personal. 

I dag har jag gosat siames! En underbar liten kille men vita fläckar. Som doftar gudomligt gott! 

En sådan här liten godbit kan man inte låta bli att snusa på. Hela näsan in i liten varm kattkropp.

Ett riktigt må bra-piller!

Och matte är inte så dum hon heller.

En unik pärla. Vetgirig, full av medkänsla och oerhört skrattvänlig. 

Mia, I love you!

Ännu en fantastisk dag med sol, värme och kluckande vatten.

Vägen till båtklubben är vacker som aldrig förr.

Naturen levererar!

Augusti levererar!

Maken meckade vidare med motorn.

En fyrtiotre år gammal skönhet som med rätt handlag fungerar alldeles utmärkt.

Och vattnet det glittrar så jag blir alldeles varm i hjärtat.

Utsikten är inte så dum från min plats i sittbrunnen.

Och alla dessa små detaljer ...

Färger som matchar ...

Jag kan banne mig inte se mig mätt.

Jag får aldrig nog. 

Och för första gången på länge så känns kameran som ett nöje och inte som ett tvång.

Och längtan efter att fånga de där detaljerna och färgerna vaknar för en stund.

Det finns hopp.

Ni som säger att hösten är här har helt fel.

Jag har i alla fall fullt upp med att njuta av fantastisk sommar.

Och jag tar varje tillfälle i akt att insupa denna underbara augustimånad.

I dag meckade maken vattenpump till motorn.

Jag slöade med nya numret av Elle och min snygga hamam-handuk från

Lena Losciale och var väl insmord i solkräm från La Roche Posay.

Grymt bra solskydd!

Och vatten!

Detta blåa, gör mig lycklig.

Underbara bilder på Paddington och Butler.
Bilderna kommer från BORED PANDA där det finns mer av det goda!
KLICKA HÄR!

KLICKA på bilden för större bild!