Lyckades vakna i tid i morse trots att inte alarmet på mobilen gick i gång.

Stapplade iväg något morgonyrslig mot Odenplan. Konstaterade att stan fortfarande är sommarlugn och halvtom.

Tisdagen började med ett morgonblodprov och en kanyldiskussion. Om varför så många upplever ett obehag och rentav stor rädsla inför blodprov och sprutor. 

Jag fick dock betyget väldigt cool och avslappnad. Nej, jag är inte det minsta stickrädd. En egenskap jag ärvt av min mamma. Och som jag fört vidare till mina söner. 

Nora, som stack mig denna morgon, kan ha varit den mest skickliga kanylhanterare jag någonsin mött. Det kändes inte överhuvudtaget då hon satte kanylen.Inte ens ett litet svid. 

Senare under dagen så fiskade maken efter hjälp med att lägga upp sina söndertrampade jeans. Så jag tog fram mitt snällaste jag och greppade sax och tråd och maken dukade fram symaskinen. Då jeansen var fixade fick jag ett infall och en idé att skapa poppade upp i mitt huvud. Jag letade fram lite gammal kapellväv och därefter demonterade jag ett gammalt skärp.

Det bidde en väska!

Tänk så det kan gå – återvinning is the shit!