Lycka är att få rejälkramas med min numer myndige son.

En sådan där varm och innerlig kram då jag känner att all min kärlek reflekteras på ett sätt som inte riktigt kan beskrivas med ord.

Måhända tåras ögonen lite grann av glädje. Och måhända svider det lite då jag torkar bort en rinnande tår med ett finger som nyligen varit i kontakt med middagens hackade chili.

Samhörigheten.

Stoltheten.

Den gränslösa kärleken. 

Till ett barn. 
Som blivit vuxet.

Klockan 19.04 för 18 år sedan så gjorde han entré! 

Yngste sonen. 

En klok och reflekterande ung man. 

Klokare än de allra flesta jag känner faktiskt. Inklusive mig själv. 

I dag blir han myndig. Mamma är stolt. Och fylld av kärlek till denna fantastiska person.

Grattis Jacob!

Kunde inte låta bli att leka med bilden och dagens rubriker i tidningen. Fast ovanligt fantastisk passar bättre. Exceptionell, skulle jag vilja säga.