Man har inte kunnat undgå att det varit Black Friday.
Mejlboxen och mediaflödet har fullständigt överflödats av rabatter och erbjudanden.

Det enda jag nappade på var hudprodukter från La Roche Posay, saker jag ändå skulle ha köpt.

Däremot passar svart och vitt ganska bra för att beskriva dagarna. Inte vitt som i snö ... men ändå. 

Svartvitt vid Odenplan med svartvitt sällskap.

Svartvitt adventsfat med första ljuset tänt.

Tur att jag fick komma hem till ett färgglatt Birka.

Kan man bli annat än glad då man möts av en Puking Rainbow Unicorn!?

Cuteness overload!!!

Ibland blir ett ögonblick till ett möte. 
Ett möte som leder till samtal. 
Ett samtal som intresserar och får mig att vilja veta mer. 

I kväll träffade jag Essam. Vi pratade om proteiner, forskning och andra intressanta saker.

Jag vill veta mer! 

Jag hoppas att kunna skriva mer om detta framöver. 

Eller att i alla fall intressera någon som kan det här med att skriva och berätta, att skriva mer.

Det är sådana här möten som får det att bubbla inom mig.
Oförutsägbara men engagerande sammankomster – meningen med livet!?

Och det fantastiska höstvädret fortsätter!

Kan man bli annat än glad av de vackra färgerna, solskenet och den klara luften!

Handlade lite lördagsgodis nere på Hemköp. Raw ball-mixen från GoGreen är praktisk (du behöver inte köpa en massa olika ingredienser)! Bara att tillsätta lite vatten tillsammans med innehållet och mixa. Ikväll ska bollarna rullas i hampafrön. 

Testade även GoGreens nya smoothie. Mjölkfri – gjord på nötmjölk. Gick hem både hos mig och sonen. Framförallt gillade jag den lena smaken och att det inte är så söt. Bara fräsch! Extra roligt att det är vår trevlige före detta granne Jacob Wismar som har varit med och tagit fram ett gäng jysta produkter tillsammans med Lantmännen.

Hittade ett gäng ekologiska kryddor från Urtekram till väldigt bra pris. Bland annat lakritsrotpulver. Så förutom bollar rullade i hampafrön så lär det rullas även i lakritsrotspulver ikväll. Så blir mitt lördagsgodis framför tv:n ikväll. Frågan är om det blir till Downton Abbey eller Så mycket bättre ... 

Like a walk in the park.

Dofterna. Färgerna. Känslan.

Höstvackert.

De är små. 

De är sagolikt goda. 

En perfekt liten tugga med smak av vanilj och rom.

Söndagsfikan blev en perfekt liten canelé. Tillsammans med en Dulsao från Nespresso. I och på favoritporslinet Ensō från Aida Danmark.

Alla goda ting är tre – som ett kinderägg! 

Följande text är hämtad från Sophies Canelés hemsida:

"En canelé (uttalas kanölé) är ett litet bakverk med ursprung från regionen Bordeaux i sydvästra Frankrike. På 1800-talet bakade den religiösa befolkningen i Bordeaux ett bakverk som de kallade ”canelas”. Canelas är caneléns förfäder. Denna utvecklades under årens gång och försvann till och med en tid under den franska revolutionen. Canelén har en lång historia som är förbunden med staden Bordeaux, med dess hamn och dess vin. Bakverket är frukten av en tradition som bibehållits genom franska hantverkare i Bordeaux som under lång tid hållt receptet hemligt."

Nya numret av Kinfolk och en chouquette från Sophies Canelé.

Njutningsfullt!

Lyckades vakna i tid i morse trots att inte alarmet på mobilen gick i gång.

Stapplade iväg något morgonyrslig mot Odenplan. Konstaterade att stan fortfarande är sommarlugn och halvtom.

Tisdagen började med ett morgonblodprov och en kanyldiskussion. Om varför så många upplever ett obehag och rentav stor rädsla inför blodprov och sprutor. 

Jag fick dock betyget väldigt cool och avslappnad. Nej, jag är inte det minsta stickrädd. En egenskap jag ärvt av min mamma. Och som jag fört vidare till mina söner. 

Nora, som stack mig denna morgon, kan ha varit den mest skickliga kanylhanterare jag någonsin mött. Det kändes inte överhuvudtaget då hon satte kanylen.Inte ens ett litet svid. 

Senare under dagen så fiskade maken efter hjälp med att lägga upp sina söndertrampade jeans. Så jag tog fram mitt snällaste jag och greppade sax och tråd och maken dukade fram symaskinen. Då jeansen var fixade fick jag ett infall och en idé att skapa poppade upp i mitt huvud. Jag letade fram lite gammal kapellväv och därefter demonterade jag ett gammalt skärp.

Det bidde en väska!

Tänk så det kan gå – återvinning is the shit!

Bäst att ta det säkra före det osäkra.

Laddar med lite solskydd.
I morgon skiner nog solen!

50+ en solkräm för oss lite äldre.

Och nej, det här är inget sponsrat inlägg. Jag gillar mitt apotek nere på Sant Eriksplan helt enkelt. I dag pratade vi om regnkläder till exempel. Att regnkläder verkar vara mer nödvändigt än solskydd denna sommar.

Fast jag är optimist.
Eller så har jag en plan.

Och 'säkerheten först-tänket' sitter i efter alla mina år i luften.