I går besökte jag superkreativa Marie Söderberg som har inredningsbutiken Stilrummet på Brahegatan 19.

Jag har nämligen länge gått och suktat efter den fina kattringen som jag sedan flera veckor spanat in på Stilrummets Facebooksida. Som kattägd måste jag ju helt enkelt bara ha en kattring. Någort annat går ju inte för sig. 

Så den här lilla godingen fick följa med hem till Birka. Om några veckor kommer det även in en med lite bling på. Tror nog att även en sådan ska få bo hemma hos mig. Man kan inte ha för många katter .. Eller!?

 bild från Green Kitchen Stories 

Till fredagsmiddag blev det en supergod grön pasta som jag måste dela med mig av. Ett grymt recept från Green Kithen Stories med spenat, broccoli, ärter, zucchini, kapris och kokosmjölk. Tummen upp!!! Som tur var blev det över så ikväll blir det en grön repris! 

I kväll höjde vi PH-värdet.

Genrep på Cirkus med Lena Philipsson.
Jag är ingen älskling. 

En bra show med grym sång och stor humor. 

Och en stor dos allvar.
Personligt, varmt och pricksäkert.

Lena – är allas älskling – skulle jag vilja påstå.

bild från Metro/ foto Fredrik Sandberg/TT (bild från matchen mot Spanien)

Jag vet många som hånar oss som engagerat gillar att titta idrott. 

– Du utövar ju inte själv...

– Sport, vad är det ...

– Kan det vara något att lägga tid på ...

– De springer runt och jagar en boll ...

Jaja, ni får väl tycka att ni är förmer. Det är lugnt med mig.

Jag har utövat flera idrotter på relativt hög nivå.

Sport är ofta något som handlar om lagsport och samarbete och hängivenhet. Envishet och dedikering.

Men det kan vara svårt att förstå för någon som inte varit där.

Jag accepterar att inte alla är sportnördar. 
Helt okej med mig. 

Men sluta att göra ner oss som gillar att grotta ner oss i olika sporter. 

Ni har ert nörderi, vi sportintresserade har vårt. 

I kväll var det handbollsmatch i EM mot Ryssland. En spännande match rakt igenom där jag i stort sett gett upp och accepterat en förlust när Johan Jakobsson dundrade in ett kvitteringsmål. Satan vad bra! 

Om du missade, så kan jag bara beklaga. 
Din förlust.

Och troligtvis har du ingen aning om varken vad en gurkburk, en knorr eller en japanare är.

"Turn and face the strange
ch-ch-changes

Time may change me
But you can't trace time ..."

Somnade vid halv fem i morse och sov knappt tre timmar innan jag vaknade igen.

Fann inget lugn i kroppen.

Vet nu inte om det berodde på att ikonen David Bowie avled i går eller om det fanns andra orsaker, det låter jag vara osagt.

Det jag med säkerhet vet, är att jag tillbringar dagen med David Bowie (på svenska) och Per Åke Jansson. 

Boken finns att köpa på Butchers Hook på Götgatan eller via Bokus. 

Årets sista dag. Kanske läge för en sammanfattning. Eller inte. 

2015 var inte direkt året som jag vill hänga i julgranen eller året som varit fantastiskt och berikande. 

Tvärtom, så har 2015 varit rejält tufft. En hel del skit. Men det har givetvis funnits stunder av lycka, glädje, tacksamhet och skratt. Jag har lärt mig ännu mer om människor och deras beteende, vilket inte alltid har visat sig vara en rolig erfarenhet. Men, jag har därmed lärt mig mer om mig själv. Vilket ställt mig inför en del svåra men nödvändiga val. 

2016 knackar på dörren om några timmar. Kom ihåg: Att vara en vän i medgång och framgång är enkelt. Att finnas till i snålblåst och motvind är svårare.

Jag vill i alla fall önska ett gott nytt år. Det vi med säkerhet vet, är att vi alla blir äldre. Inte alltid klokare men förhoppningsvis, av erfarenhet, visare.

En megakram till er – som trots mitt tråkiga, trötta, asociala jag – finns där när jag behöver er som mest. En liten, men ack så värdefull skara! Tack.

Ibland blir ett ögonblick till ett möte. 
Ett möte som leder till samtal. 
Ett samtal som intresserar och får mig att vilja veta mer. 

I kväll träffade jag Essam. Vi pratade om proteiner, forskning och andra intressanta saker.

Jag vill veta mer! 

Jag hoppas att kunna skriva mer om detta framöver. 

Eller att i alla fall intressera någon som kan det här med att skriva och berätta, att skriva mer.

Det är sådana här möten som får det att bubbla inom mig.
Oförutsägbara men engagerande sammankomster – meningen med livet!?

Söndag.

Nyklippt av världens bästa Lotta. Lotta kan mitt hår bäst av alla i hela världen! Vi har varit vänner i 15 1/2 år ... Vi träffades för första gången i Can Picafort på Mallorca och det var kärlek vid första ögonkastet! 

En söndagsfika på danska favoritporslinet ENSO från Aida.

Och så kvällsskramlar jag runt lite på nätet och blir fullständigt betagen av hur vackert ett bröd kan vara. Jag som (nästan) aldrig bakar blir plötsligt sugen på att svänga ihop en deg.

bild lånad från Hanna Göransson/HUR BRA SOM HELST

Hur galet vackert är inte detta!? Recept finner du på bloggen HUR BRA SOM HELST!

En dag med lite av varje.

Dags för nakenfotografering! Snabbt in och snabbt ut. Gick på 3 minuter. Förhoppningsvis 2 år till nästa besök.

Älskar mina sköna sneakers från Claes Göran! Om du inte har varit inne och tittat i den nya större och supersnygga lokalen på Odengatan så rekommenderar jag ett besök snarast! Riktigt snyggt och med grymt trevlig personal. Höstens/vinterns bästa dojjor! 

På väg hemåt så tog jag en chansning och ringde till min vän Mona som jobbar i ett fint hus på en mycket snygg innergård på Sankt Eriksgatan. Det blev en spontanfika med mycket snack. Sådant där som värmer i hjärtat och som gör mig glad över vilka fina vänner jag har. Det enkla och okomplicerade. Det varma och äkta. 

Tack Mona för skönt soffhäng! Och för snack om havstulpaner, fina barn och livet i stort och litet.