Denna önskar jag mig! 

Finns på Bokus.  

... butiker kan mycket väl ligga på Skånegatan på Söder.

Nudie är en klar favorit med alltid lika trevlig personal. 

Yngste sonen testar snygg parka. Tummem upp på den! 

Love Nudie! 

I dag fick jag ett brev. 

Med en vacker och fin present som andas omtanke.

Min före detta kollega från åren i luften – och tillika en mycket god vän – designar egentillverkade smycken. 

Vi har en hel del gemensamt min vän och jag. En av dessa saker är kärlek till katter. 

Tack fina Åsa för armbandet! 
Jag tycker jättemycket om det. 

Du kan följa Åsa på Instagram på sign.design.sthlm

Vart är jag på väg???

Klicka på länken nedan:

 

Ett filmklipp publicerat av Teresa (@teresa_11339)Okt 5, 2015 kl. 7:56 PDT 

'

Då tunnelbanan stannar vid hållplatsen hemma i Vasastan sent på lördag kväll är jag så trött att jag knappt orkar resa på mig för att stiga av. Men på något sätt sätter jag den ena foten framför den andra och tar mig upp från underjorden trots en icke fungerande rulltrappa. 

Veckan som passerat har varit intensiv. Långa dagar med läkarbesök, undersökningar och sjukhustid. Hela vägen från vårdcentral via akutmottagning till sjukavdelning har vi mötts av engagemang och effektivitet.

När någon man älskar är sjuk så hämtar man kraft från något dolt magiskt ställe – kanske skulle man kunna kalla det för kroppens valutareserv. Ett tryck på nödknappen – och sen bara kör man. Det går per automatik.

Jag skulle vilja sända en tacksamhetens tanke till all fantastisk vårdpersonal som min anhöriga och jag har mött på vägen: Läkarna Ida och Ronny på vårdcentralen i Hässelby, Lazlo på läkarhuset i Vällingby, Gabriel på akuten på Sankt Göran och sjuksköterskorna Linda och Elisabeth samt läkaren Niklas på avdelning 38 på Sankt Göran. Samt alla sjuksköterskor och röntgenläkare som jag tyvärr inte har namnet på. Och alla ni andra. Ni gör ett fantastiskt jobb. Tack!

En sensommarresa. 

Till ön. 
Till värme och varierande väderlek.

Till sand, hav och salta vindar. 

Till ro för själen och där min kropp får andrum.

Samt till katter, naturligtvis.

Ett gäng bilder.

Utan doft och smak, men med glimtar att hämta kraft ur de dagar då jag går med tyngre steg.

Soluppgång

Älskade strand

Samlade minnen 

Hav, vågor, bad och berg

Lost and found – kvällsbad och ljuvligt ljus

Älskar kvällar på stranden, då är den bara min!

Ljuset! Sanden! Havet! 

Mitt rätta element – havet

Närbilder

Omgivningar

Dramatik

Kvällsvackert

Och så mina nyfunna vänner!

Mor och son.

Dags för styrkemätning mot vårt östra grannland!

Den årliga Finnkampen. Plats på Stockholm Stadion med friidrottstokig vän. Och maken hakade på, trots att han inte är speciellt road av friidrott.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: jag gillar Stadion! Det är något speciellt med vår fina gamla olympiska arena. 

Sveriges maskot var på plats och high fiveade med unga supportrar.

Svensk och finskt. Broderligt. Och systerligt.

Våra duktiga längdhoppsdamer! I mitten härliga Khaddi Sagnia som vann dagens tävling på 6.55 m.

Heja Finland!

Still going strong! Johan Wissman blev tvåa på 200 m.Samt var med i stafettlaget på 4 x 400 m och gav Sverige segern.

Abeba Aregawi i ledning på 1500 m. Ohotad vinnare! 

Svensk glädje.

Svensk segertåg! Storvinst för de svenska herrarna och även vinst för pojklandslaget. På dam- och flicksidan visade de finska lejonen svårslagna detta år. 

Nästa år går Finnkampen av stapeln i Tammerfors! 
Då blir det kamp igen.

Innan tävlingen huserade vi i VIP-tältet för en bit mat.  Tydligen så fajtades jag med vår statsminister om laxen. Jag som normalt brukar var observant av mig la dock inte märke till honom. Lika osynlig på Stadion som inom den svenska politiken ...

Dessutom tror jag att det var han som lade beslag på den sista romsåsen. 

Tack Cramo för en härlig dag! 

"Spegel, spegel på väggen där!
Säg, vilken byxa jag tilll hösten bär?"

Nu är det ju visserligen fortfarande sommar men jag tänker framåt. För så småningom så blir det ju faktiskt höst. Så är det bara. 

Tidigt i våras (om man nu kan kalla januari för vår)  köpte jag mig ett par HOPE-byxor av modell WAS som jag fullständigt bott i sedan dess. Sådana där byxor som alltid känns rätt och som är väldigt mycket jag.

Jag lever numer efter devisen hellre en bra bralla på rumpan, än tio halvbra i garderoben. Jag tänkte att det nu var dags för Höstbrallan (med stort H) att göra entré i mitt liv. Detta efter att ha spanat in nyheterna på nätet och inte ville riskera att "min" storlek tar slut. Man vill ju inte gå med rumpan bar liksom ...

Riktigt snygga byxor med bra passform är svåra att hitta. Men HOPE kan det här med byxor. Denna gång blev det KRISSY som fick följa med mig hem. I ett tyg som det stod Teresa på. Så nu är hösten och vintern räddad!

I'm gonna kick ass! 
Bara så att ni vet.

HOPE-butiken på Smålandsgatan är en favorit. Med alltid lika trevlig personal.