Katter är roliga. Och intressanta att iaktta.

Det är ju Nikita som bestämmer här hemma. Hon står högst i rang. 

Banffen är inte rädd för henne, men hon har respekt. Håller sig gärna undan, går inte för nära. 
Fast Nikita gillar Banff. Men vet inte riktigt hur man gör när man umgås. 

(Nikita kom ju till oss för fyra år sedan från Kattstallet och hade då  i n g e n  aning om hur man umgås med andra katter. Hon kunde inte jama ordentligt. Och hon visste inte hur man leker. I dag har hon lärt sig alla dessa saker men har en del kvar att lära när det gäller umgänget med andra katter. Hon blir ibland så upphetsad då hon leker att det går över styr – och de andra katterna fattar ingenting.)

Men rätt var det är, när man vänder ryggen till, så ligger de där tillsammans i sängen. 

Och nästa gång man kommer förbi så han Nikita flyttat ännu närmre. 

Undrar vad de säger till varandra då de pratar? 

I lördags så pajade ju husets tryckstegringspump. Eller rättare sagt, tryckstegringspumpens motor.  Eller ännu mer rätt, en liten del i motorn. Trycket i rören blev i stort sett obefintlig. 
Det tog fem dagar att åtgärda problemet. 

Nu ska det tydligen vara fixat. Vilket inte märks nämnvärt. 
För trycket är fortfarande oförskämt dåligt. Värst är det i duschen. 

Så om ni ser någon som går omkring och kliar sig i skallen så är det förmodligen jag som inte lyckats skölja ur schampot från hårbotten ordentligt. I värsta fall lämnar jag spår av skum efter mig. 

Är det en ryggsäck?
Är det en fallskärm?

Nej, det är Lava som har lagt sig på husses rygg - för nu är det dags att gå upp.
It's cat o'clock!

Mjukare väckarklocka får man leta efter.