Förra året då jag fyllde lika många år som det tydligen finns nyanser av färgen grå fick jag en present.
En present svart som synden.

I går lördag, sen eftermiddag , var det så dags för en guidad smakupplevelse. Jag och min vän Fia började med att tugga på en bit rot. Därefter blev det sött och salt som följdes av diverse smakvarianter som bara för några år sedan ansågs otänkbara. Det handlar naurligtvis om lakrits.

Lakrits: godiset man antingen hatar eller älskar. Själv så tillhör jag den senare kategorien. Och ju saltare, desto godare. Lakritsen är ju från början känd för sina medicinska egenskaper och användes både mot magåkommor såväl som smakförbättrare (tänk hostmedicin à la sjuttiotal). I dag har lakritsen galant tagit steget in i finrummet och förekommer i alla möjliga fantastiska smakkombinationer. Hallon/lakrits är min favorit. Eller Lakritsfabrikens salta lakritsstänger med mörk choklad och havssalt, så nära perfektion man kan komma.

På Choklad och Lakrits på Sankt Eriksgatan berättade Tuija Räsänen i går allt vi lakritsfantaster behöver veta om denna underbara rot. Tuija är även den som ansvarar och arragerar den otroligt populära Lakritsfestivalen som förra året hade nära 10 000 besökare.

Så många personer kan inte ha fel, lakrits är helt klart det nya svarta!

Tack Fia för en fin present samt för det perfekta sällskapet!
In salty liquorice we unite!