Underbara Adele besöker fantastiska Graham Norton. 
Två favoriter! 

Begåvning, humor och mängder av charm förenar de båda. 

Graham har jag beundrat länge, Adele har jag lagt till nu på senare dagar. 

Om ni missade Adele – live i London så ta chansen och titta på SVT Play.

  bilder från SVT och twitter

Både är två personligheter som jag gärna skulle träffa i verkligheten. Humor! Förmågan att bjuda på sig själv. Ödmjukhet. 

Speciellt gillar jag avsnittet där Adele går på audition och möter ett antal upplagor av "sig själv". Få storstjärnor skulle bjuda på detta. Det ögonblicket, då det går upp för dem vem hon är,ger mig tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna. 

Älskar hennes dialekt. Hennes humor. Hennes röst. Hennes skratt.

Dessutom är hon född på samma dag som jag. Fast några år senare.Endast 24 år yngre. 

Ibland blir ett ögonblick till ett möte. 
Ett möte som leder till samtal. 
Ett samtal som intresserar och får mig att vilja veta mer. 

I kväll träffade jag Essam. Vi pratade om proteiner, forskning och andra intressanta saker.

Jag vill veta mer! 

Jag hoppas att kunna skriva mer om detta framöver. 

Eller att i alla fall intressera någon som kan det här med att skriva och berätta, att skriva mer.

Det är sådana här möten som får det att bubbla inom mig.
Oförutsägbara men engagerande sammankomster – meningen med livet!?

I förrgår hämtade jag ut ett bokpaket från Bokus.En hel hög med sommarböcker! 

Jag hade beställt 8 pocketböcker men i paketet låg endast 7 böcker. På följesedeln stod dock alla böcker med. 

Skickade ett mejl i går förmiddags och fick ett snabbt svar från Bokus

Ett mycket vänligt mejl. Och ett snabbt åtgärdande. Inget tjafs!

Så nu är den glömda boken på väg hem till mig.
Det kallar jag bra service.

/mvh mycket nöjd kund

Errare humanum est! 

P.S Boken till vänster – Inte enligt plan (lustigt nog) – har jag redan läst, visade det sig ... Så om någon vill ha den – hojta till! D.S

Finns på Instagram.
Se flöde i marginalen till höger ->

Vill du se fler bilder så följ mig där!

Ibland händer det att det där som kallas livet kommer emellan. 

Som ett slukhål. 

Snart har maj månad passerat, nästan obemärkt, på ett något diffust och luddigt sätt.

Jag är okej. Inspirationen till att skriva och fota ligger i träda. Orken att vara social och umgås finns inte för tillfället då fokus ligger på annat just nu. 

Så ja, jag tillåter mig att vara "tråkig" men är väldigt tacksam för er som faktiskt har hört av er och visat att ni bryr er. 

Och livet går vidare, om än med små korta steg.

2014 har varit både ett bra år och ett mindre bra år för mig. 
Jag har förunnats en hel del glädje, skratt och inspiration under året men även sorg, besvikelse och maktlöshet.

Jag är erfarenheter rikare – på gott och ont. Jag har skrattat och gråtit. Och så har jag tvivlat. 

Mitt löfte till mig själv är att bli en mer etisk egoist. Vilket kan låta fruktansvärt och egenkärt. Men de som är mina nära vänner förstår exakt vad jag menar, och det är det enda som betyder något. 

Min önskan inför det nya året är att hitta tillbaka till inspiration, motivation och lekfullhet. Jag längtar efter glädjen och orken.

Att blicka framåt ger mer styrka än att fundera över det som varit.

Jag skickar en stor och varm kram till en och var av mina vänner som stått mig bi och stöttat när jag famlat runt i dimman. Tack för att ni finns där trots att jag periodvis inte syns och hörs. Er sanna vänskap värmer! Och tack till min älskade familj som står ut med mig varje dag. Tack till min läkare Olof, en klippa. 

Nu blev det nästan till ett sliskigt Oscarstal ... det var inte meningen. 

Gott slut och gott nytt!