Önskar alla en glad påsk!

En del är lediga, men många glömmer att det finns en stor skara människor som jobbar. 
Inom sjukvården, flygbranschen, polis och brandkår för att nämna några.

Ett extra stort påskägg till alla er som jobbar och sliter i helgen!

Råkar på en reklam på nätet som handlar om Posten. Eller postnord som det så flott numer heter. 

Ni som följer mig vet vilken relation jag har till företaget. Speciellt efter incidenten med den försvunna gitarren ...

Ser reklamen där en man står och blir avbruten hela tiden. Av passerande fordon.
Ungefär så kände jag mig i kommunikationen med Posten. 
Överkörd. Negligerad. Ohörbar.

Dessutom så skrev jag ett mejl till en högt uppsatt chef inom organisationen. Eller två faktiskt.

Jag har inte fått svar från någon av dem. Inte ens ett "tack vi har emottagit ditt mejl ...".

Säger allt om företaget.

Sådan herre – sådan hund.

En del personer uttrycker sig som om det handlade om liv och död. 

Det gör det förvisso, ibland.

Generellt har jag svårt för personer som försöker frälsa sina medmänniskor med ord och åsikter. Speciellt sådana som per automatik anser att alla som inte har exakt samma syn på saker och ting, är värdelösa fårskallar och därmed fullständiga idioter. 

Det är ledsamt när hatet/föraktet för det man är emot blir större än kärleken till det man älskar/kämpar för.

Och då har man i alla fall tappat mig som lyssnare.

"Högmod går före fall"

Och är det inte lite roande att det djur som förknippas med högmod är, åsna. 

Och där kom OS-hjältarna hem med bästa bolaget!!! 

Love SAS!

I torsdags var vi bjudna på konsert. Engelbrektsskolans pop- och rockprofil bjöd på jazzig musik. Ett gäng duktiga elever som snart går ut nian och där många av dem har sökt vidare till estetiska program på gymnasiet. 

Helst skulle jag vilja lägga ut en video här också, men har inte fått OK av sonen ännu ...
Jobbar på det! 

Hoppas på att få kunna bjuda på lite skönsång framöver.

Sömnigt söndagssällskap.
Vi matchar varandra väl.

Veckans guldstjärna måste helt enkelt delas ut till en vän!

Hon befinner sig alltså på Fridhemsplans tunnelbanestation då hon plötsligt råkar ut för en väskryckare. 
Måhända tyckte den där väskryckaren att han gav sig på ett lätt offer eftersom min vän är ganska liten och nätt. Och tjej. 

Men oj så fel han hade! Istället för att snabbt avlägsna sig med en väska med något som han hade hoppats skulle kunna inbringa lite stålar så fick han sig en rejäl överraskning av 158 centimeter vältränad tjej! Närmare bestämt en tung datorväska i huvudet samt en hård spark mellan benen. Samt att han fick sig en gratis undersökning av den väktare som lämpligt nog befann sig i närheten. 

Veckans lärdom: storleken spelar ingen roll!

Redan nu önskar jag gott nytt år!

Jag blickar inte tillbaka (även om 2013 har varit en bra år med många nya givande samarbeten och utmaningar) utan spanar framåt mot ett ännu mer intressant 2014. 
Med inspirerande och stöttande personer runt omkring mig, som talar samma språk (rent bildligt talat).

To infinity – and beyond!