Hur häftigt är inte

det här!

På förekommen anledning – klicka på det här ovan. 
Det är en länk till en WOW-grej. 

  Mona??

Och i slutet av dagen går solen och lägger sig för att orka vara uppe hela nästa dag ...

#mallorca #calamesquida #sunset #water

Några morgnar hade jag turen att vakna riktigt tidigt.
Tidigt nog för att se solen gå upp.

Magiskt vackert!

Sonen skulle ut och resa.

Jag fick följa med.

Till Arlanda. 
Min förra arbetsplats.

Där var tomt.

Så där sommartomt som det brukar vara ...

Färre avgångar, i alla fall på inrikes.

Men Patrik Isaksson var där.

Och hans gitarr. 

Jag vinkade hej då vid säkerhetskontrollen. 

Till sonen alltså.
Sedan fick jag snällt ta bussen hem igen.

En kort resa.

Med snabb turn around.

Precis som förr i tiden.

Jag älskar Arlanda. 

Vi fick roligt besök i några dagar!

Våra vänner J A M & N som huserar i Palma denna sommar kom upp och hälsade på. 

Vi passade på att kika på den fantastiska utsikten från deras altan. 
Det blir liksom inte vackrare än så här.

Sötaste lilla N! 

Snacka om fin utsikt.

Vill man äta riktigt gott, ja då ska man besöka min absoluta favoritrestaurang Es Coll d'Os i Cala Ratjada. 

Den ligger som en dold pärla mitt i byn. Inte helt lätt att upptäcka om man vandrar runt på gatorna bland alla turistfällor. 

Det är tredje året i rad som jag besöker denna familjerestaurang som serverar mat som är gudomlig!

Här jobbar Joan Ignasi. Och hans föräldrar. Hans bror har tagit ett års ledighet för att jobba på en restaurang i Palma, Urbà. Maten på Es Coll d'Os produceras lokalt och mycket av det som serveras kommer från hans föräldrars finca. 

Välkomna till Es Coll d'Os!

Vi brukar komma relativt tidigt (20-tiden). Det är vi ensamma om ...

Under vinrankorna tas vi hand om väl. Serveras det godaste av det goda! Både i fast och flytande form.

   
Det är alltid lika svårt att välja ... så därför blir det fler besök under vistelsen. Så att man hinner smaka det mesta. 

I år smakade vi på oxfilén med jordgubbssås som är en favorit sen tidigare besök. Lammet är även den en höjdare, samt anka med sobrasada. Nytt för i år var den underbara fläskfilén med senapssås! 
Favoriten bland alla de goda efterrätterna (jag som inte ens är en efterrättstyp) är Mallorca milk! Den måste jag bara fråga Joan Ignasi om jag kan få receptet på. 

Till förrätt åt vi grillade räkor! Kan vara de godaste jag någonsin ätit. 

Perfekt oxfilé! 

Joan Ignasi.

El chefe! 

 
Om du befinner dig på Mallorca tycker jag du ska göra ett besök på detta fantastiska ställe. Jag lovar att du inte kommer bli besviken! Bara mätt och belåten. 

Om jag skulle bli ombedd att rekommendera en rätt ... så skulle jag ha svårt att välja, men ankan är fantastisk. Och lammet. Och fisken. Så svaret skulle bli – a l l t ! Precis allt. 

Gracias y hasta el próximo! 

Läs mer HÄR!!!

I går var det en alldeles strålande sommardag. Och kväll.

Vi träffades hemma hos våra vänner Sonny och Mirela för att prata sommar, surfing och semester.

Vi skålade i rumänskt vin. Gott!

Åt färgglad mat.

Och grillat!

Kvällen var lugn och fin ända fram till klockan20.23. 
Då hördes ett dovt väsande och himlen ovanför oss blev mörk. Då våra blickar vändes upp mot himlen var den alldeles blå. Inte himmelsblå, utan Atlas Copco-blå. 

Den stora ballongen smekte takåsarna och utstötte Sir Väs-ljud, gång på gång. Vi kastade oss ut gatan och det var första då jag hann ta den första bilden. Tyvärr bjuder jag bara på mobilbilder för min systemkamera hade jag för en gångs skull lämnat hemma (typiskt) ... Inte visste jag att kvällen skulle bli så dramatisk.

Den blåa fortsatte på oförskämt låg höjd.

Och det såg ut som om den landade i slutet av Tomtebogatan.

Sedan kom nästa.

Även den alldeles för lågt.

Fast folket i ballongkorgen vinkade glatt och såg nöjda ut.

Den blå klarade sig och lyckades få höjd igen. Och seglade bort över Solna.

De två röda däremot fick landa i Karlberg (foto Mirela Borndalen).

Mitt på grusgården framför slottet! Vilken avslutning på kvällen. (foto Mirela Borndalen)

Där tog den slut kvällen – för ballongfararna alltså. Inte för oss på gården. 
För kvällen var ljum och tyst. Och vinet alltjämt svatl i glasen. 

Jag undrar om ballongerna var en indikation på hur det kommer gå i valet nästa år? Det blå teamet såg ut att vara nere för räkning med tog höjd och fortsatte sin färd medan de röda tvingades ner, besegrade. Vem vet, kanske ett nytt sätt att spå framtiden – ballonger är den nya bläckfisken!?

Som sagt, Cala Mesquida är lugn och stillhet. 
Där finns inte så mycket att göra förutom att sola, bada, njuta och ta det lugnt. 

Vill man roa sig lite mer så tar man enkelt bussen in till Cala Ratjada som ligger cirka 10 minuter bort. 
Här finns fler butiker, restauranger och turister. På gott och ont. 
Det gäller att sålla ut guldkornen bland krimskramset. Och krimskrams finns det gott om.

 
Jag föredrar att gå på de små sidogatorna för att få en bild av det "riktiga" Cala Ratjada. Där, där det är lite lugnare, lite vackrare och mer genuint. 

   
Där, där turisterna inte överröstar det ursprungliga och där man skymtar det äkta Mallorca.
Tyvärr märks det att den spanska ekonomin går på knäna. Och tyvärr är det oftast det mest genuina som försvinner och det kommersiella krimskramset som överlever, i olika former.
"Finns det svenskt kaffe på hotellet".

 
Turist, ja visst ...

  Mallorkinskt utedass.

    
Det allra bästa stället inne i Cala Ratjada är detta! En riktig guldtacka. 

Men det är så bra att det kommer få ett alldeles eget inlägg. 

Kanske imorgon!