bild: stockholm.se

I går var det dags för första semifinalen i Eurovision Song Contest 2016 i Stockholm.

Det blir ingen djupare analys då mina kognitiva färdigheter för tillfället har checkat ut. 

Men, jag gillade Nederländerna. Både låt (Slow Down) och artist (Douwe Bob). Och jag blev lite förälskad i Österrikes Zoë och hennes låt Loin d'ici. Zoë intog scenen med vacker sång på franska och ett härligt leende. En blandning av Brigitte Bardot och Gwyneth Paltrow! 

Och Petra och Måns var strålande som programledare.

En bra start! 

Slow down! 

Sommar-Stockholm i Eurovisionskrud! 

Han har gjort det igen! 

Vasastadsbon Per Åke Jansson – mannen som vet allt om David Bowie – har gett ut ännu en bok.
Givetvis handlar även denna bok om ikonen, musikern och människan Bowie. 

I dag är det bokrelease på Butchers Hook i MOOD-gallerian. 
Jag var inte först, men väl god tvåa, med att lägga beslag på ett signerat exemplar.

"Han skapade sin stil, han framförde musiken med stil och han levde med stil.
Han till och med dog med stil.

Stilen kallas David Bowie." / Per Åke

Och jag kan varmt rekommendera ett besök på Butchers Hook! Personligt, trevligt och med hjärtat i östra London. Bara det! 

"Butchers Hook är det lilla varuhuset för den moderne gentlemannen.

 Vi erbjuder ett dynamiskt utbud av exklusiva accessoarer och njutningsprodukter.

 Vi tror på kompromisslös kvalitet och omfamnar varumärken med en spännande historia." 

Under cirka sex månader har årskurs 2 på Rytmus Musikergymnasium andats musikal. Eleverna har skrivit låtar, fixat koreografi, jobbat med ljus och ljud samt repat.Samt allt annat som hör en föreställning till. Ett enormt arbete som under två dagar nu visats upp för föräldrar, släktingar och vänner. 

I går befann jag mig på Diselverkstaden i Sickla tillsammans med ett par hundra andra personer. På Stora Scenen spelades musikalen Fett Känd. Fyra föreställningar under två dagar. 

Vilka grymma elever! Vilket arbete och engagemang! Vi som var där var mycket imponerade. 

Här kommer ett gäng bilder på lag 2 från onsdagens föreställning.

#rytmus
#fettkänd

Dags för finalen i går. 

I soffan med vansinnigt ömma knän och en kropp som känns som om den vore fylld med betongsockervadd! 
Smällar man får ta av att dansa på Londons gator ... 

Det kändes aldrig som en tävling. Frans var liksom redan vinnare. 

Kanske inte på grund av att det var den bästa låten. Men den stack ut, den skiljde sig från övriga startfältet. Och med Frans charm så gick det vägen. 

Lynda Woodruff var tillbaka! Yes!!! 

Arlanda sen eftermiddag. 

Ombordstigning. Bredvid mig satt en kille som inte såg helt bekväm ut. Har man jobbat dryga 20 år i luften så sitter flygvärdinnetakterna i. Frågade honom hur det stod till. Jodå, precis som jag antog så var han flygrädd – en amerikan från Nashville, Tennessee. 

Så jag blev samtalspartner under de två timmarnas flygtid. Vi avhandlade flygplanstyper, Kiruna, Luleå, den kanadensiska nationalparken Banff samt de amerikanska presidentkandidaterna. När vi landade i London fick jag en kram och ett stort tack. 

I taxin på väg från Paddington Station ringde telefonen. Det var från hotellet där vi skulle bo. På grund av maintenance issues fick vi tillbringa första natten på ett annat hotell. Vilket vi senare blev flott kompenserade för.

Väl på plats på Grange Langham Hotel i Fitzrovia, så hade vi nära till vårt favoritställe för frukost och lunch – KIN CAFE på 22 Foley Street. 

London bjöd på regn och sol samt shopping och musik.

Vi hälsade på hos NORDIC POETRY i Boxpark, Shoreditch, där sonen hittade en snygg kamouflage-Bomberjacka. Vi spanade in en massa snygg graffiti och på en bakgata träffade vi en Londonbo som visade sig vara god vän med Ebba Lindsö. 

Vi besökte David Bowie Memorial i Brixton. 

Det blev en sväng till Tate Modern också.

Hela Londonvistelsen präglades av musik. Resan var sonens 18-årspresent.

Ett av favoritställena är FOPP på Shaftesbury Avenue. Ett antal vinyler har fått följa med hem till Stockholm.

Och så den stora höjdpunkten! Anledningen till hela resan.

Den 10:e mars, ett magiskt datum.. Kanadensiska Grimes på O2 Brixton Academy. 

Underbar lokal, perfekt inramning för Grimes elekropop. Hela konserten var magisk! Grimes och hennes dansare bjöd på en energifylld föreställning. Underbart! Jag har lite svårt att beskriva hur bra det var utan att låta klyschig faktiskt. 

Vilken energiboost! Dessutom hade vi trevligt sällskap av våra vänner Anna och Sandra. Alla var lika nöjda kan jag säga.

Tack London! Du levererade, som vanligt! 

Andra chansen! 

Satt och chattade med Adde om vilka som skulle gå vidare. Han och jag tyckte likadant. Men det tyckte inte svenska folket. Men 50% är ändå ganska bra. 

Kvällens bästa var Ola Salo och Peter Jöback.LOVE

Herregud – Peter Jöback är som ett bra årgångsvin. 

Fast hade hellre sett honom utan skinnbrallor. Ja, inte med rumpan bar utan något mindre 90-tal. Där var Adde och jag också överens. 

Nu blir det James Bond och Skyfall.

Nästa helg ses vi i the one and only Friends Arena! 

Då gäller det. 

Vem som ska få tävla i ESC i Stockholm. 

Då var det dags för sista deltävlingen. 
Melodifestivalen.

Hela Sverige jublar. 

Så, vad kan sägas om kvällen!? 

Sarah och Gina! Vilken bra kombo! 
Kärlek! Bästa! 

Sen blev det snäll hårdrock, lite glad trallala berg- och dalbana och Martin LeMarc. 

Och Linda lät som Bengtzing alltid gör. 

Frans. Sorry men du sjunger inte lika bra som Zlatan kickar boll. Men jag tror flickorna faller för dig! 

Så dansade Panetoz in och lät riktigt bra efter all det andra. 

Sen började tävlingen när Molly steg på scenen! 
Bäst. Snyggast nummer. Bästa sången. 

Tro på Molly direkt till final.

Sen Frans, Panetoz och Dolly Style som får slåss om de andra platserna. 

Det var det från Gävle. 

Sen blir det andra chansen. 

Ses och hörs i Halmstad!  

Tillägg: Mellanakten var fantastisk! Den borde var med i programmet då vi kör ESC i maj!