Sitter i soffan och betraktar Banff som lagt beslag på den tomma kartongen. 
Inget konstigt med det, tycker du som är kattägd.

Flashback: året är 1987 – låten och gruppen Living in a box. 

Bra!? Nä, inte speciellt om jag frågar min musikintresserade son – som bara småler.  

– Alla låtar från den tiden låter likadant. Samma trummaskin och samma syntljud ... 

Texten sitter dock. 

"Am I living in a box
 Am I living in a cardboard box"

För er som inte minns: 

I dag är jag lite trött.
En aning hes, sådär som man blir när man har sjungit med i varenda ord i låtarna som framförs. 

I går fick jag en inbjudan till premiären av Orups krogshow VIVA LA POP på Hamburger Börs.

Och vilken show det var! Jag skulle nog säga att Thomas Eriksson är en av Sveriges absolut bästa artister. 
Han kan sjunga, han kan skriva låtar (varenda en av hans låtar är ju ta mig tusan en hit) han är en fantastisk scenartist och en jävel på att dansa. Och så är han så cool. Och med cool menar jag att han är nästan alldeles vanlig. Inga divalater eller konstigheter utan en fantastisk talang och en hel massa hårt arbete. Ett fullblodsproffs! 

I går var det klackarna i taket. En gudabenådad show. Orup samt alla hans duktiga medarbetare bjöd på något underbart som jag sparar i ett alldeles speciellt fack. Att ta fram och minnas då livet känns lite tråkigt och grått. 

Jag är redo! 

Sprang på Mrs Murphy och bloggarkollegan Linda – kvällens i särklass snyggaste!

Tack

Johanna

Ingela

& 
Orup!

En fantastisk kväll – somnar med ett stort leende på läpparna.

Det här behövde jag. 
Kärlek!

I like:

Ibland kommer den fram.
Inte ofta, men när den väl står där på bordet så är det något ganska så roligt på gång. 

Jag talar om symaskinen. 

 
Jag är definitivt inte en sådan person som fixar och donar, syr nya gardiner på löpande band eller skapar fantastiska kreationer bara sådär helt apropå. Hade visserligen en femma i syslöjd på den tiden då det begav sig. Där i baracken med vår kaffe- och cigarettdoftande fröken, Märta. Men någon Lena Philipsson är jag definitivt inte. Inte heller någon Ernst eller Karin Mannerstål. 

I dag var det yngste sonen som bad om hjälp med att pynta sin svarta jeansväst med några av sina favoritband. Och när symaskinen ändå stod framme så passade jag även på att laga den icke så dugliga fickan (om man nu tänker på att fickan ska användas till att läggas saker i – samt att de ska förbli i fickan ...) i hans favoritshorts. En söndertrasad historia som sett sina bästa dagar. 

Fram med saxen för att avlägsna det sköra och håliga tyget. Fram med en bit gammalt lakan, nålar och kreativitet. 
Och slutresultat blev förvånansvärt bra. 

Sällskap hade jag givetvis. Inte bara av sonen som stod för design och utformning utan även av Banff som glatt hejade på. 

 

Otroligt entusiastisk, eller hur!?

Så söt som en marsipanbakelse.

Och resultatet då!?

Klädsel som anstår en rockstjärna – eller hur!

I övrigt.
Molande värk, ihållande illamående, en släng av migrän samt en stor dos astma. 

En riktig skitdag, rent kroppsligt. 

Nu håller jag tummarna för en god natts sömn samt en morgondag då orken förhoppningsvis infinner sig.
Och kreativiteten!

Äntligen är "minstingen" hemma igen! 

Efter en regnig och åskig men alldeles fantastisk festival i Bråvalla dök han i dag upp i Stockholm. 
En liten avstickare via kompisens land på hemvägen gjorde väntan längre för mamma ...

Hemma, full av inspiration, greppade han gitarren efter en lång varm dusch. 
Tvättmaskinen går för fullt och de leriga stövlarna undersöks av nyfiken Banff. 

Många festivaler blir det ...

Välanvända fotbeklädnader.

Ska jag posera till höger ...

... eller till vänster om de väldoftande intressanta gröna sakerna!?

Med en doft av festival!

* sonen är född i fiskens tecken – tur är väl det med tanke på hur vädret var. Simma lugnt!

Bjuder på lite bra musik så här på fredagseftermiddagen!

Firar att yngste sonen kommit in på önskad gymnasieutbildning på Rytmus till hösten!
Grymt jobbat! Betygshöjning i inte mindre än 7 ämnen under sista terminen. Det allra bästa kanske var att han visade sin icke så pedagogiska matematiklärare att hon hade fel. Pilutta dig! 

Speciellt tack till Adde, Charlott, Eric och Jakob för pepp, stöd, coaching och fenomenalt mentorskap. Kärlek!!!

Videoklippet är från Engelbrektsskolans Pop- och Rockprofil årskurs 9 och deras jazzkväll. 
Sonen på sång och gitarr.
That's life med punkarrangemang. 

Grymma killar!

Bråvallatider! 

Husse ska packa och Banffen är redo att hänga på.

     

– Vad menar du!? Får jag inte följa med!?!?