Direktlänk till inlägg 19 juni 2016
Klockan 04.00 ringer alarmet på klockan.
Klockan 08.00 ringer det igen. Och så håller det på var fjärde timma dygnet runt.
Alarmet betyder att det är medicineringsdags. Ögondroppar för den lille röde. Först hans antibiotikadroppar och efter 15-20 minuter hans återfuktande droppar.
Vi (Lava och jag) lever i fyratimmarsintervaller. Livet är inrutat. Jag har en lista som jag noga prickar av då vi klarat av ett steg mot en förhoppningsvis frisk Lava.
Jag är trött. Två veckors oro, sömnbrist och känslomässig berg- och dalbana sätter sina spår på en redan sliten kropp.
Vi har hittat vår rutin, Lava och jag. Hittat det bästa sättet – för honom – att ta hans droppar. Det är väl inte precis så att han gillar det, men han fattar att det är för hans eget bästa och vi brukar ta en liten kelstund efteråt.
Och när han tittar mig i ögonen, drar en lättnadens suck och blinkar långsamt, så både ser och känner jag hans erkänsla. Då svarar jag honom att jag gör det av kärlek. Och då spelar tiden på dygnet eller tröttheten ingen roll.
Alla bilder/bildcollage i bloggen är mina egna (om inte annat anges). All text och alla bilder på den här bloggen är skyddade av upphovsrätts-lagen. De får inte användas utan mitt tillstånd. Vill du låna/köpa bilder kontakta mig på teresa64@live.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
||||||
|