RAW and VEGAN

Hittade ett recept via Femina som jag var tvungen att testa. Originalreceptet kommer från bloggaren Jenny Mustard som bloggar vackert och veganskt! 

Bananer, dadlar, glutenfria havregryn, kakao, sötmandel och så la vi till lite kokosflingor denna gång. 

Nästa gång kanske det blir gojibär eller aprikoser i. Eller pumpakärnor och solrosfrön. Bara fantasin sätter gränser.

Nya numret av Kinfolk och en chouquette från Sophies Canelé.

Njutningsfullt!

Som kroniskt sjuk får jag ganska ofta en del goda råd. 

I de allra flesta fall menar folk väl, ibland är det ren okunnighet som talar.

Tack, jag har en bra läkare, jag hänger rätt ofta på KS-smärtmottagning och jag har besökt ett antal sjukgymnaster och testat det mesta genom åren.

När någon säger "du ser i alla fall fräsch ut" eller "bit ihop, det blir snart bättre" så händer det att jag har lust att dela ut en och annan käftsmäll. Tro mig, jag skulle hellre se ut som fan och må bra i kroppen. Och nej, tyvärr, under de dryga 16 år som jag har varit sjuk så har mitt tillstånd bara försämrats. Jag kämpar varje dag med det som för de flesta är självklart. Att komma ur sängen, duscha, ta en promenad eller att föra en vettig konversation är inte alltid en självklarhet. 

I förra veckan var jag på picknick med några av mina allra bästa vänner. En härlig sommarkväll med god mat. En hel del prat och skratt. Mestadels sol och så lite blåst då solen försvann ner bakom träden. Fantastiskt trevligt!

Borde väl bara göra gott kan man tycka. Det ger en massa energi rent mentalt. Men samtidigt i och med att jag är väldigt ljudkänslig så blir samtal även i små grupper belastande. Vinden som smög sig på är inte heller någon hit för min kropp. Så en sådan enkel och mysig samvaro resulterade i att min kropp kraschade (migrän, ökad värk och stelhet, ökat illamående och allmän sjukdomskänsla) och jag blev sängliggande i tre dagar. 

Världen kryllar av klämkäcka ordspråk som antyder att det är upp till dig själv hur du mår och om du bara vill så kan du lyckas med allt du företar dig. Bara du skärper dig. 

En spark i magen på alla som dagligen kämpar med diverse sjukdomar som inte syns utanpå kroppen (nu pratar jag om både fysiska och psykiska sjukdomar). Du säger ju inte direkt till någon som har brutit benet eller är cancersjuk att de ska skärpa sig!

Därför blev jag glad härom dagen då min vän Åsa la upp en bild på Instagram. 
Jag snodde orden (från tennislegenden Arthur Ashe) och gjorde en egen bild.

Kanske undrar du varför jag skrivit detta inlägg. 

Jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig och ömka mig. Jag är inte min(a) sjukdom(ar).  

Jag vill bara att du ska acceptera mig som jag är. Och visa en gnutta medkänsla.
Vissa dagar kan jag (nästan) ALLT. Men de allra flesta dagarna klarar jag bara lite, i små doser.

Och, snälla, fråga aldrig slentriansmässigt hur jag mår om du inte är uppriktigt intresserad av svaret.

Det finns inget värre än när frågan ställs och jag märker att det raka ärliga svaret besvärar eller än värre är fullständig ointressant för frågeställaren. Avstå hellre då. Det sårar mindre.

Do what you can! 

KLICKA på bilden för större bild!

KLICKA på bilden för större bild!  

Alltså, jag är lite förälskad i Uppsala.

Kanske därför som dagens bilder är lite färgmaxade och aningen drömlika.

Hög på lycka, helt enkelt!