Hej söndag!

Dags att testa ett nytt recept jag såg i senaste numret av Femina. Nämligen pizza på blomkålsbotten.

Maken kokade ihop en grymt god tomatsås och jag tog mig an att göra en deg av blomkål, mozzarella och ägg. I receptet hade de valt att toppa med brysselkål, riven ost och oliver. Vi skippade oliverna och valde paprika i stället. Och så körde vi med "tre formaggi" – riven gouda, riven parmesan och mozzarella i bitar. 

Det blev gott! Men nästa gång testar vi att göra botten något tunnare samt med lite kokosmjöl. För att förhoppningsvis få en något torrare botten. 

Och här kommer receptet – speciellt för dig Åsa: 

Från senaste numret av Femina!

Efter maten blev det lite sött. Nämligen bananglass. I vår familj finns nämligen två glassmonster.

Frusen banan, mandelmjölk samt lite kardemumma och vaniljsocker gick en match med mixern och på några minuter hade vi en smarrig glass. Receptet hämtat från Leilas The Fresh Foodie.

Och kvällen, den avslutades med solregn.
Vackert på något vis!

Nikita sitter i fönstret.

Jag känner igen det där uttrycket hon har.

Hon ser något hon inte gillar.

Och mycket riktigt. 
Där nere på golvet sitter den röde!

Lava är inte hennes favorit.
Han får inte komma för nära.

För då smäller det.

Kärleksfullt men allvarsamt.

De där gråa dagarna är som gjorda för kattgos och spontana tupplurar under sköna täcken.

Finns på Instagram.
Se flöde i marginalen till höger ->

Vill du se fler bilder så följ mig där!

Min hjältinna.
Alla dagar i veckan.
Året runt.

  

Blåsigt, relativt kallt och regn.

Nej tack, säger en väderkänslig och öm kropp.

Så det blev Stockholm Maraton från soffan detta år.

Iddes inte stå nere på Odengatan och låta vädret bråka med kroppen.

Bland det första jag fick se då jag slog på tv:n var min vän Annica som servar

löparna nere på Strandvägen. Då blev jag glad! En guldstjärna till alla

funktionärer som hjälper till denna dag!

Även från soffan upplevde jag och katterna loppet på nära håll.

Helikoptern, den där som följer täten, hovrade strax utanför vårt fönster och

katterna undrade vad det var för stökig och högljudd fågel där uppe i luften.

Nu passerar täten alldeles strax Sankt Eriksplan på nytt.

Jag sitter väl förankrad under ett varmt täcke i min soffa men hoppas att

heja-ropen hörs ner till korsning Torsgatan/Odengatan ändå. 

Heja, heja, heja! 

Snart målgång för vinnaren alltså. 
Men sommaren verkar ha givit upp redan på första varvet.

Tittar på tv.
Roy Fares ackompanjeras av grannens körsångsövning. Därför ligger betoningen just på tittar.

Kompotten är blandad. Ett tag lät de som "viktigt meddelande till allmänheten-signalen" [första måndagen i månaden]. Ett tag misstänkte jag att ett gäng marskatter invaderat. Men för det mesta lät det bra.

Fördelen med att bo i ett lyhört hus är att man har full koll på grannarna.