Sol

Tassistenter!

Kom hem med mina fredagstulpaner – fick genast hjälp.

Tog fram guldfiskarna som vid tidigare tillfälle använts som bordsdekoration vid en Halloweenmiddag. 
Vips var middagen serverad!

 
Våga inte tro att det är vår ännu!!!

Jag befinner mig i en stor matvarubutik. Promenerar fram i en gång med konserver då jag upptäcker två ungdomar som står och klottrar på prismärkningen på en hylla. Det ene killen är grannens son.
Då de ser att jag lagt märke till vad de sysslar med springer de fnissande därifrån. Får syn på en man som verkar tillhöra personalen. Lyckas fånga hans blick och gör honom uppmärksam på vad som hänt. Han bara skrattar. Den skrattande mannen är otroligt lik Ica-Stig, kanske är det rentav han som står framför mig.

Nåja, ingen verkar vara bekymrad och ingen verkar bry sig. Frid och fröjd.

Det är då jag märker att katten har rymt ur kopplet. Var är hon? Lilla blå som följde med ut på promenad är borta. Jag börjar leta och får syn på henne. Och det är nu som ta-fatt-leken börjar. Ett fönster står öppet och naturligtvis tar katten sats och hoppar rakt ut. Hjärtat stannar!

Jag tittar ut genom fönstret och där ute i vattnet guppar den lilla katten … Jag tar sats och hoppar naturligtvis efter. Vattnet är iskallt och strömt och jag klarar inte av att simma.

Det är i detta ögonblick som jag vaknar med ett adrenalinpåslag som heter duga.

De nätter då jag sover som allra sämst (på grund av min värk) är djupsömnen lika frånvarande som vårvärmen en dag i april 2013 medan REM-sömnen däremot är min bästa värsta bästa (?) vän.
Drömmarna strömmar fram på löpande band och påminner om något som kunde vara taget ur Alice i Underlandet. Spännande och intressant (för var kommer allt ifrån?) – men jobbigt. Så har det varit de senaste tolv åren (så ni som gnäller på att ni sovit dåligt under en tvåveckorsförkylning – kom igen, ni har ingen jäkla aning om hur det är att vara trött, verkligt trött).

Att sova (djupt), vakna och vara utsövt – vilken dröm! 

Bra start på dagen – trevligt sällskap.
Dock föll varken hallonen eller kiwin unge herrn i smaken ...
Desto mer till mig!