Trappan ner till Völundsgatan i Atlas.  

   
Rödljus vid Bromma flygplats.

Strålande väder i Stockholm i går! 

Då bestämde vi oss för att ta en sväng ut till Bromma precis liksom resten av västra Stockholm. 
Det var fullt av folk som tydligen vårstädat och rensat för kön till sopstationen/återvinningsccentralen var lång. 
Nu var det till Plantagen vi skulle och där huserade en hel del planteringssugna människor. Tror att det lär bli fint i trädgårdarna om vädret håller i sig. 

Nåja, nu har ju vi som storstadsbor inte någon trädgård att bekymra oss över ... Inte ens en egen balkong. 
Men – vi ha tre katter som gärna vill ha något att knapra på (för att få upp sina berömda hårbollar).  

 
Med förhoppning om att få ha mina tulpaner ifred skulle här inhandlas lite smakligt grönt!
(Hörde förresten att det gick bra för Bajen i helgen, men för mig är grönt endast något man äter.)

 
Därefter begav vi oss till Bromma Zoo, för katter kan inte leva på enbart grönt utan behöver även lite torra och knapriga saker. Samt sand att göra sina behov i då det knapriga kommer ut den naturliga vägen. 

 
Vi gjorde även ett besök på Citygross för att kunna föda vår egen avkomma. 
På Citygross hittade jag dagens särskrivning! Behöver jag tala om att jag inte köpte brickan ...

 
Hemma på vår gata i stan, igen! 

 
Väl uppe i lägenheten kastade sig våra katter över det gröna. Vegetariskt till middag! 

 
Själv fick jag nya krukor till min fina lavendel. Och en öl.

Sol ute, sol inne. Sol i magen, sol i sinne!

Äntligen!!! 

   Spontan-loppis i hörnet Birkagatan/Rörstrandsgatan

   Mysstund i solen på Birkagatan

   Smootie från Blueberry (istället för glass som mitt sällskap åt) i solen

   Samling nere på Norrbackagatan

   Gigantiska knoppar, redo att slå ut

   Glasshuskunder

  Solande fågel

Den här helgen pågår ju Lakritsfestivalen för fullt här i Stockholm. 
Jag kommer troligtvis inte besöka den utan kör min egen lilla festival här hemma. 

I går handlade jag nämligen lördagsgodis nere på Birkagott.
Lördagsgodis som även blev fredagsgodis! 

Och det här kan nog vara det godaste jag ätit i godisväg. 

Saltlakrits doppad i 63% mörk choklad från Valrhona med havssalt som strösslats över.
Den perfekta blandningen av sött och salt! 

Ren magi!!! 

För ett tag sedan fick jag en fin present av min moster Margareta. 
En present med stort affektionsvärde. En plåtlåda med glaslock. 

Som liten flicka tillbringade jag hela somrarna på Pysslingevägen i Falsterbo där mormor och morfar bodde.
Min morfar Ashton jobbade på Mazetti i Malmö. Morfar brukade komma hem efter arbetsdagens slut och då jag kramade om honom doftade hans skjorta sött – av vanillinsocker. Varje gång jag öppnar en burk med vanillinsocker påminns jag om min morfar – morfar Baloo . Vi barn kallade honom för Baloo, för likt Mowgli fick vi boxa honom i magen så hårt vi ville.

Min morfar var stark. Och min morfar (och mormor) bakade världens godaste bullar, kakor och bröd. Och han gjorde godis. Ingen kunde göra chokladpraliner som min morfar (inga fötter på hans praliner inte – ni som kan lite om konditor-yrket vet vad jag menar). Mina absoluta favoriter var dock morfars tebröd gjorda på fin mandelmassa. 
Och det här med surdeg är inte direkt någon nyhet för mig. Min morfar hade redan i mitten på 60-talet upptäckt tjusningen med surdegsbröd och hade ständigt en odling på gång. 

Min barndoms somrar var helt fantastiska. En nära relation till mina morföräldrar, havet runt hörnet och massor av gott att äta. Bara att få sitta på den höga, röda trapppallen i köket och få titta på då mormor och morfar bakade var ett äventyr i sig. 

Mazetti-lådan kommer från mina morföräldrar. Jag har inte bestämt vad jag ska förvara i den ännu. Men oavsett vad det blir så kommer den alltid innehålla en massa fina minnen. Och en doft av vanillinsocker.   

När jag plockade fram lådan för att ta några bilder på den löste sig dock innehållsproblemet ganska snabbt ...

  Den enda som inte brydde sig om lådan var Nikita. Varför trängas liksom!?

Stort tack lilla Maggan!