Jag har fått konkurrens här hemma. Det är nämligen inte bara jag som älskar tulpaner.
Fast min konkurrent nöjer sig inte med att titta på de vackra blommorna. Hon vill äta dem.
Och hon går fram som ett hungrigt rådjur, fullständigt skövlar mina blommor så fort jag vänder ryggen till. Och precis som jag, så föredrar hon de vita!

Banff – unlicensed to kill …

 sweet stuff

Sitter i köket för att måla naglarna.
Får sällskap av liten Röd katt. 

Liten Röd skrynklar ihop hela sitt söta lilla kattansikte. 
Han blinkar och blundar. 
För nagellack doftar varken gott eller aptitligt. Tvärtom. 

Så varför sitter den lille där som fastklistrad bredvid mig? 
Varför utstår han den hemska lukten? 

Jo, matte sitter ju väldigt nära kylskåpet. 
Och Lava skulle hemskt gärna vilja ha lite skinka. 

Fast skinkan är slut. 
Det har jag förklarat för honom.
Och trots detta sitter han där hos mig.
Och han ser så ynklig ut.
Med sitt hopskrynklade ansikte. 

Är det för att han tycker så mycket om mig?
Eller för att han hoppas på några räkor istället?

Vi får se när nagellacket har torkat om det lönar sig ...

 
Lavas det-är-synd-om-mig-min ...

Kan vara det allra bästa sättet att bli väckt på ...

Sakta men säkert. Fortfarande en stor arbetsplats men man kan ana vart det är på väg. 
I dag luktade det som det gör på landet nere vid PrisXtra. Kanske var det bara inbillning och snart är det blott ett minne vilket som.

En stad reser sig. Hagastaden.
En blandning av Stockholm och Solna. Sött och salt. Gott och blandat. 

På tidningsomslag, i tv – överallt dyker han upp.
Alltid lika go' och gla'.
Håkan. Mister Göteborg.

Anar jag ett skivsläpp?