Dagen började som en sådan där dag där kroppen helt och totalt strejkade. 
Steg aldrig upp ur sängen och försökte få till lite sömn trots den där feberskänslan som kommer då och då trots att termometern visar på under 36 grader ... 

Steg upp efter en massa konstiga ofattbara men ganska roliga drömmar (som bland annat innefattade Per Morberg och min gamla skolgård i Hässelbystrandsskolan ???). Tog det lugnt och försökte få i mig lite lätt frukost. 

Trodde knappast att jag skulle ta mig utanför dörren men efter en lååååång startsträcka lyckades jag ta en dusch och fixa till mig. Tillräckligt för att gå ut och köpa fredagsblommor. Klockan hann bli 18.00 innan jag pallrade mig ut och då jag i sista minuten öppnade dörren till Tarjas möttes jag av ett välkomnande leende och:  –"Vad sen du är i dag!" Skönt att veta att man är saknad. Jag hade tur och fick med mig två knippen piontulpaner hem (det får bli bild på dem i morgon). 

Orkade mig därefter hela vägen till Söder tillsammans med maken och äldste sonen. Där mötte vi upp med svågern som är på besök i Stockholm samt killarnas kusiner Sanna och Frida. En riktigt god middag med mycket mat intogs på Libanesen på Högalidsgatan. Vi får tacka makens bror Roger som hittade den pärlan! 

Nu ska jag ramla i säng. Trött, hes, yr och öm i kroppen – men glad.