Vi har alltid stått varandra nära. Kanske spelar våra första dramatiska sekunder tillsammans roll.

Min mamma är toppen! Hon finns alltid vid min sida, stöttande och förstående, med ett uppmuntrande skratt och en omtänksam närvaro. Hon är dessutom världens bästa mormor. Deltagande och kärleksfull. Så till den grad att min köttfärslimpa aldrig kommer att duga lika bra som hennes (enligt mina söner). Trots att recepten är identiska! Nåja, det är smällar som man får ta … Jag i min tur hade också världens bästa mormor. Så jag hoppas att detta med att vara en bra mamma går i arv. Jag vill också vara en sådan mamma.

En dag för cirka 25 år sedan fick jag en fråga under en anställningsintervju. Frågan var vem som var min förebild, vem jag såg upp till? Svaret jag gav då på ett hotellrum i Göteborg skulle bli detsamma i dag: ”min mamma!”

Både då jag var yngre och nu hör jag folk i min närhet berätta om anspända, krångliga och jobbiga relationer. Jag kan på en hand, eller rättare sagt ett finger räkna de gånger min mamma och jag har haft något som kan kallas gräl. Och detta var faktiskt i vuxen ålder.

Om någon skulle säga ”din mamma” till mig: då vänder jag bara andra kinden till, sträcker på mig och säger stolt: ”MIN mamma!”

Älskar dig mamma! 

 
Dessutom bakar min mamma världens godaste bullar!