Jäklar vad tungt det är. 
Somnade i hyfsad tid i går kväll men vaknade vid tre-tiden av värk och massivt illamående. Lyckades inte somna om förrän framåt halv nio-tiden. Hade sällskap av vänlig Nikita som spinnande försökte vagga mig åter till sömns. 
Vädret är grått, kroppen är betongfärgad och näsan är nätt och jämnt ovanför gyttjepölens kant. 

Det som gäller just nu är: begränsa mig. Ta en dag i taget.
ANDAS!