Här sitter jag. I vita byxor – man skulle nästan kunna tro att det är sommar. 

Men om sanningen ska fram, så försöker jag bara matcha naturen.

"I skimrande bruddräkt så vit som en snö"

Så kom den tillslut! Och klädde staden vackert vit. 
Jag älskar effekten vintern för med sig då snön omfamnar staden i ljust fodral.
Men jag är inte lika förtjust i känslan av det famntag som kylan ger.

Men ibland ger ögats njutning lindring.
En slags hatkärlek.

Vad är det som sker!?