Vi läser dagligen om äldre som blivit utsatta för brott.
Personer som specialiserar sig på att lura gamla sårbara människor.
Det handlar om allt från att låtsas fråga om vägen, telefonsamtal där de äldre luras på pengar och låtsasbesök från folk som vill låna telefonen ... 

I dag var jag på väg ner i tunnelbanan tillsammans med yngste sonen.

Vi har precis passerat spärrarna och ska ta oss ner för trappan till perrongen. 
Framför oss står en äldre skröplig man med käpp. På hissen sitter en "tillfälligt ur funktion-skylt". 
Mannen tvekar i sina steg men går sakta och ostadigt mot trappan. Min "hjälpa-radar" går på högvarv och givetvis närmar jag mig honom för att fråga om han behöver hjälp. Döm till min förvåning då han väser fram ett surt svar. Blir så tagen på sängen att jag frågar honom ytterligare än gång om han vill ha hjälp. Men ännu en gång får jag till svar: STICK! Denna gång kommer svaret både högre och mer ilsket. 

Så jag fortsatte – något snopen och väldigt mycket ledsnare – nerför trappan. 

Var han bara en surgubbe? Eller trodde han att jag ville honom illa? 

Är det så illa att äldre inte längre vågar ta emot hjälp!?
Har vi kommit dit där alla tror att det finns en baktanke med vänlighet ...

Jag kommer i alla fall inte stänga av min "hjälpa-radar". Även nästa gång kommer jag gå fram och fråga om jag kan hjälpa till, även om jag får ett stort fett STICK rakt upp i ansiktet!