Som så många andra sitter jag där i soffan och tittar. 
Ser artisterna sjunga varandras låtar.

I år kan jag tyvärr inte relatera. 
De enda jag har är något slags förhållande till är Orup och Ola Salo. Och  så Amanda, som är underbart cool, som från en annan planet.

Men det räcker inte. Det mesta känns tillrättalagt och arrangerat. Allt för kamerorna. 
Var det verkligen så där stelt, i verkligheten. Eller är det bara klippt för att passa in.
I slutändan blir allt kommers. 

Ocharmigt är resultatet. 
Inte ens då Lava trampar på fjärrkontrollen och byter kanal, helt plötsligt, bryr jag mig speciellt mycket. 

Och dessutom jag slår över till Downton Abbey så fort som möjlig, innan programmet ens är slut.

Så mycket bättre har blivit programmet som var så mycket bättre ...