Kvällen avslutades med en inte så rolig smärta. 
Nu är ju inte smärta speciellt skoj överhuvudtaget, men eftersom jag är minst sagt van att ha ständigt ont så är det inte det jag funderar mest över. Men i går kraschade min IBS-mage och gjorde livet till pest. 

Men vips var hon där! 
Min lilla vårdare – Nurse Nikita. 

Med sin lilla varma kropp smög hon försiktigt och varligt upp hos mig i sängen och lade sig tillrätta på min mage. En kattkropp som gjord för att värma exakt det område som i går kväll bråkade. Och så lite förtrollande spinnande på det.

My Incredible Belly Soother. Som alltid känner på sig när jag behöver en varm tass. 

Tillika familjens Greta Garbo. Därav de förhållandevis få bilderna på henne.

Och i morse fortsatte bevakningen av matte. Tror de snackat ihop sig om att jobba skift på att ta hand om mig. 

Punktmarkering helt enkelt.

– Matte! Är du okej!?

Morgontoalett (eller morgonbalett) tillsammans med "Bill & Bull".

Det underbara livet med katter.

Älskar dess tokiga och omtänksamma fyrfotingar galet mycket!

Nu är det jul i vårt hus! 

Granen är uppe.

Och den har klättrats i.

Och så ligger det paket under granen.

Någon har tydligen varit snäll!  

Ja, jag bjuder på halvtaskiga mobilbilder ett tag till.

Lider lite av att lägga upp suddiga, dåligt upplösta bilder men ... kameran och jag lirar inte just nu.

Det får ta sin tid, helt enkelt.

Njuter av matmagasin.

Middag för två. Grabbarna ute på sitt.

Maken och jag bestämmer oss för att rensa kylsåpet på rester.

Dukar upp i köket och njuter av lite av varje.

Hamnar sedan i soffan vid tv:n. Mätta.

Kliver in i Det stora äventyret .

– Käka lite bäver, säger Peter Jihde. Fniss.
Men det är faktiskt så att de äter bäver där i Eldslandet.

Måste säga att det är kul att se Sven Nylander på banan igen. Love Sven! 

För mig har Fjärde mannen alltid varit nummer ett.

Ja just det, i dag är det ju Lucia. 

Den enda sång jag hört var den jag själv framförde i duschen.

Strålande stjärna!

Vart tog veckan vägen?

Varför går tiden så fort?

Helt plötsligt så var det fredag, mamma kom in till stan för att lämna över kattgräs till ett gäng lyckliga vildar.

– Gräset är MITT!

Smärre slagsmål, men även samförstånd har förekommit.
Men ... står man ivägen för Nikita, då blir man bortkörd.
Here comes the Queen!

Fredag är lika med storhandling. 

Gissa om lyckan då jag hittade svartvita kökssvampar på City Gross! 
Esteten i mig grät av lycka! 

Yes, bort med det gula/gröna!

Matchar naturligtvis med disktrasan.
Some like it monochrome! 

Så dags för middagsmatslagning! 

Lava hjälpte till, som vanligt.
I vissa lägen tror han till och med att han älskar chèvre.

Men chèvren skulle ju ligga ovanpå polkabetorna, tillsammans med valnötterna.

Tillsammans med en dressing gjord på olivolja, vitvinsvinäger, kapris och färska örter.
Lite salt och svartpeppar på det.

Helgen – välkommen!

Mota Olle i grind. 
Det är så man får göra nu när mörkret har tagit ett stadigt grepp om oss. 

I dag köpte jag ett par nya ljusstakar nere hos ROLF and friends. 
Har ett par nästan identiska sedan förra julen, men kompletterade alltså i dag med ett par stjärnor i strålande blankt silver. 

Nu på lördag firas Lucia hos ROLF and friends med både praliner och fina erbjudanden. 
Malin från Dessertmästarna kommer att finnas på plats i butiken och bjuda på provsmakning av chokladpraliner med salt från Flor de Sal – det goda Mallorcasaltet, ni vet.. Öppet i butiken 12–17. Inte missa!

Och så har Banff och jag kollat så att ljusslingan till granen fungerar. Tänk vad bra det är med assistenter! 

Så i morgon blir det med största sannolikhet framplockning av den vita granen. 

Får se om den får agera klätterträd i år eller om den faktiskt bara får vara ... gran.

Regnet och blåsten rev och slet i paraplyet där jag kämpade mig över bron.

På något sätt så kändes det som om vädret envist försökte hålla mig kvar i Vasastan. 

Jag fick kämpa med paraplyet som vände sig ut och in vid flertalet tillfällen. Frisyren, som jag

så omsorgsfullt fönat, var helt plötsligt borta med vinden. Kroppen kyldes ner av den fuktiga

vinden som letade sig innanför mina kläder. Och så allt detta mörker. 

Det hela låter ju hur dystert och nattsvart som helst. Men faktum är, att så fort jag steg in genom 

dörren till en lägenhet där på Kungsholmen, så försvann alla tankar på väder. Ett leende och en 

kram från min vän Alexandra. Lite fika med levande ljus samt samtal om drömmar, vackra ting och

mat, var allt som behövdes. Helt magiskt!

Vissa personer värmer mer än varm choklad en kall vinterdag, strålar vackrare än solen på 

högsommaren, framkallar mer lugn än all världens yogapass samt ger mer positiv energi än 

tusentals druvsockertabletter. Alexandra är en sådan person. Klok är hon också – och vansinnigt

vacker. Och så kan hon skriva underbart förtrollande texter. 

Det må ha regnat från morgon till kväll, internetuppkopplingen må ha svajat likt en berusad 

Ålandsresenär mest hela dagen och vad är väl en fest i Blå Hallen ...

Min dag blev alldeles förtjusande.
Tack vare ett möte på en tidningsredaktion, i mars, för snart tre år sedan.

Till mamma:

Jag vet att du önskar dig en svart dalahäst i julklapp.

Det här var den största jag kunde hitta!

Nu ska den bara slås in i papper.

Och få plats under granen.

Konstaterade att Stockholms enda snö finns på Kungsgatan. Hittade dock ingen som var sugen på snöbollskrig.

Vad jag i övrigt gjorde på stan, är hemligt. En suddig och vag bild får representera det mystiska. 

Kan i alla fall konstatera att julklappskommersen är i full gång. Folk bär på mängder av påsar och verkar grymt stressade. Julefrid. Kallas det visst. 

BOOM – så var det andra advent! Bara 17 dagar kvar till jul.

I veckan som gått har jag bjudits på middag av underbara vänner, haft ett par haktappar-moment samt tagit viktiga beslut. Det är mycket på gång – och 2015 lär bli ett intressant år. På många sätt. Vissa kan jag inte tala om. En del bör jag inte tala om. Andra vill jag inte tala om, inte riktigt ännu i alla fall.

BOOM! 

Mitt förslag var att hennes alias skulle vara Ninja.