Sonen skulle ut och resa.

Jag fick följa med.

Till Arlanda. 
Min förra arbetsplats.

Där var tomt.

Så där sommartomt som det brukar vara ...

Färre avgångar, i alla fall på inrikes.

Men Patrik Isaksson var där.

Och hans gitarr. 

Jag vinkade hej då vid säkerhetskontrollen. 

Till sonen alltså.
Sedan fick jag snällt ta bussen hem igen.

En kort resa.

Med snabb turn around.

Precis som förr i tiden.

Jag älskar Arlanda. 

Vi fick roligt besök i några dagar!

Våra vänner J A M & N som huserar i Palma denna sommar kom upp och hälsade på. 

Vi passade på att kika på den fantastiska utsikten från deras altan. 
Det blir liksom inte vackrare än så här.

Sötaste lilla N! 

Snacka om fin utsikt.

Att hänga på Facebook är som att läsa en bok (eller rättare sagt böcker). 
Bokstavligt talat. 

Mycket kan läsas mellan raderna, annat behöver man inte ens gissa sig til.

Några är som en ständigt uppslagen bok. 

En del kapitel (böcker) är roliga. Andra vackra. En del är tänkvärda och andra inspirerande. 

But, never ever judge the book by it's cover.