Vi läser dagligen om äldre som blivit utsatta för brott.
Personer som specialiserar sig på att lura gamla sårbara människor.
Det handlar om allt från att låtsas fråga om vägen, telefonsamtal där de äldre luras på pengar och låtsasbesök från folk som vill låna telefonen ... 

I dag var jag på väg ner i tunnelbanan tillsammans med yngste sonen.

Vi har precis passerat spärrarna och ska ta oss ner för trappan till perrongen. 
Framför oss står en äldre skröplig man med käpp. På hissen sitter en "tillfälligt ur funktion-skylt". 
Mannen tvekar i sina steg men går sakta och ostadigt mot trappan. Min "hjälpa-radar" går på högvarv och givetvis närmar jag mig honom för att fråga om han behöver hjälp. Döm till min förvåning då han väser fram ett surt svar. Blir så tagen på sängen att jag frågar honom ytterligare än gång om han vill ha hjälp. Men ännu en gång får jag till svar: STICK! Denna gång kommer svaret både högre och mer ilsket. 

Så jag fortsatte – något snopen och väldigt mycket ledsnare – nerför trappan. 

Var han bara en surgubbe? Eller trodde han att jag ville honom illa? 

Är det så illa att äldre inte längre vågar ta emot hjälp!?
Har vi kommit dit där alla tror att det finns en baktanke med vänlighet ...

Jag kommer i alla fall inte stänga av min "hjälpa-radar". Även nästa gång kommer jag gå fram och fråga om jag kan hjälpa till, även om jag får ett stort fett STICK rakt upp i ansiktet! 

Kostymen fixad!

 
bild lånad från Catster.com

En populär dam vår lilla britt!

Kolla här på MIOs nya reklam.

bild lånad från MIOs Facebooksida

Banff långt upp åt väggarna. Precis som här hemma!

Fast deras Banff är från Kanada. 

Vår Banff är från Skottland. 

Scenario 1:

Plats: lilla toaletten.

Kisspaus. För människa.

En katt vaktar utanför på pallen i hallen.
En katt ligger på golvet och kråmar sig – vill bli kliad under hakan.
En katt står i handfatet och dricker vatten.

Scenario 2:

Plats: sovrummet.

Ska byta lakan i sängen. 
Får genast sällskap.

Svårt att få underlakanet slätt ...

Röd katt tycker nämligen att det är ett alldeles utmärkt ställe att gömma sig för drottningen på. 
Drottningen sitter på andra sänghalvan och stirrar med stora ögon på bulan som rör sig. 

Och då den röde har jagats bort och täcket ska placeras på plats, ja då kommer den lilla blå och tar över. 
Kojor är det bästa hon vet nämligen.

Undrar om jag får sova på soffan i natt!?

Började dagen med att långsamt läsa DN-bilagan samt en stilla brunch. 

Bläddrade i min Londonguide från Cereal, klämde lite på min adapter och längtade något vansinnigt efter London. 
Vandra upp och ner för Neal Street i jakt på ett par snygga skor, sjunka ner i soffan på Sacred för att dricka te med scones och clottted cream, doften och ljudet på Paddington som får mig att inse att NU är jag på plats! Utan London dör jag lite. Och nu var det länge sedan jag fick mig en dos av denna underbara stad. Abstinensen är stor. Näst intill olidlig. 

  Skärpte till mig och tog tag i röran bredvid sängen. Böcker, tidningar och gud vet vad!?
Tog fram en påse för att samla ihop skräp- En påse som ögonblickligen belägrades av en viss söt liten britt. 

Alltid med. Alltid närvarande. Alltid lika underbar. Ett liv med katt innebär ständiga små stunder med ett leende på läpparna. Utan mina katter vore livet jäkligt tråkigt. Väldigt mycket fattigare. 

I kväll blir det såklart Så mycket bättre. Ja, det hoppas jag i alla fall. 
Men med Orup, Ola Salo och Amanda Jensen så är förutsättningarna goda!

Försöker sudda ut längtan efter London med lite Gotland. 
Ö som ö!? 

Kanske, kanske inte ...