En vill leka. En vill vara i fred.

Så här börjar vi fredagsmyset. 

Den observante lägger märke till att jag har en ny toppbild. Samt att jag har ändrat namnet på bloggen.

Tyckte det var dags för en förändring. 

Ibland när det känns tungt så behövs det att det händer något nytt. Även om skillnaden inte är så stor. 
Det är mer känslan. 

Så, välkommen till 113 39!

 

En regnig natt, en mulen morgon och en solig dag.

Kom i alla fall utanför dörren i dag. En biltur för att hämta hem sonen och hans kompis (samt deras datorer) som övernattat hos en klasskompis. 

Tog med kameran "utifall att". Och det blev några bilder i farten genom bilrutan.

Gissa var vi var???

Lämnade Birka via Karlbergsvägen ...

Körde förbi en kyrka ...

Passerade en hamn.

Och körde över en bro.

Inte så svårt, så säg. Eller!?

Med blicken ner i marken ser jag det plötsligt.
Och så minns jag ...

Jag befann mig i köket, troligtvis öppnade jag kylskåpsdörren. Eller så skramlade jag med något. 
För i samma sekund som jag vände mig om kom det sju kilo hankatt rasslade. En hankatt som tog avstamp för att hoppa upp på köksbordet för att eventuellt få sig en godbit. Problemet var, att mellan hans tass och golvet råkade min vänstra fot befinna sig.  

Sju kilo ståtlig hankatt i jakt på mat väger mer än sju kilo, jag lovar! Och det finns säkert någon matematisk formel (massan x farten x behovet av att få något att äta, kanske) för detta ...

Det där såret på vänstra foten. Rivmärket, cirka 5 centimeter långt. Och blåmärket runtom.
Det var det som hände.

Hämtade ett paket på 7-Eleven i förrgår. 
Då butiken nere vid Odenplan har stängt för ombyggnad så fick jag beställa via nätet.

Dags för ett par sköna, snygga höstskor. Ett par som är är bekväma att gå i, dressade men ändå leisure och som man kan känna sig snygg i i alla lägen. 
Valet föll på ett par sneakers från Claes Göran.

”Jag behöver inga skor för att springa marathon, hoppa högt eller bestiga berg. Jag är inte hiphoppare och åker inte skateboard”.

"Behovet var och är ett par sköna stryktåliga, uppkäftiga varjedag skor, utan att signalera kamrer, idrottsman, designnörd eller friluftsmänniska och kanske viktigast av allt, slippa den förhärskande pårökta explosionen av färger och mönster".

Som vanligt då det kommer till kartonger så var det stor uppståndelse då jag packade upp. Katterna la – givetvis – beslag på kartongen ... Mest på hugget var Banff.

Hon var även mycket nyfiken på skorna. Frågan är om jag får ha dem i fred ...

Mannen bakom skorna är Claes Göran Bondelid. Han med klädmärket, ni vet. 
Och när ombyggnaden av lokalen på Odengatan 62 är klar så kommer det även finnas lite kläder där. Det har jag hört en liten fågel katt viska!

It's

Caturday!

Alltså vilken tur jag har.
Maken gillar att laga mat - och är grymt duktig på det.

Jag som inte har någon vidare aptit, inte är så road av att laga mat men ändå måste äta regelbundet och dessutom tänka på vad jag äter kunde inte vara mer lyckligt lottad.

I dag bjöd han på rostbiff med sallad på smörstekt sparris, kokta morötter och rädisor med pesto gjord på dill, persilja och knipplök.

Gudomligt gott!

Och rostbiffen var perfekt stekt!
Precis sådär rosa som den ska vara.