Detta blev en dag med blandade känslor.

Lite ilska och irritation över pakettrubbel.
Grattisglädje med ballonger.
Och så tårvåta kinder efter ett sorgligt besked.

Känslomässig berg- och dalbana.

Peppar med en glad bild!

Grattis fina Sandra – vår Rosiemodell!

(Detta är en bild från i höstas som har födelsedagspimpats lite dagen till ära.)

I går skrev jag om att jag var lite tyken när det gäller Posten.

Och jag kan ju inte påstå att jag är särskilt mycket gladare i dag. Tvärt om.

Sent i går kväll gjordes ett besök på utläningsstället i Sabbatsberg. Där skulle paketet befinna sig enligt Postens kundtjänst (enligt telefonsamtal i går förmiddag). 

Ha! Långnäsa fick maken då han begav sig dit. Inte ett paket så långt ögat kunde nå. I alla fall inte med vårt namn på ...

Det muttrades en hel del här hemma under kvällen. Av besvikelse ...

Vaknade i morse och ny kontakt togs med Postens kundtjänst för att förhoppningsvis bli lite klokare. 
Men se, det blev vi inte. Så just nu har vi ingen aning om var paketet befinner sig. Jäkla trist historia! 

 

De var alltså här i tisdags. På gatan. Men porten var läst (precis som alla andra portar i Stockholms innerstad – surprise!). De påstår att vi inte var anträffbara, men hur kan de hävda det då de inte ens har försökt ringa. Vid samtal med kundtjänst uppger de att de aldrig brukar ringa ... Men de har lämnat en avi! Undrar var de lämnade den eftersom de inte kom in i porten!? 

Och nu då???? Jag hoppas innerligt att någon i chefsposition på Posten läser detta och tar till sig kritiken.

Det här är en sorglig historia om katastrofalt dålig service. Lögner, ovilja och inkompetens. Och inte en enda ursäkt längs vägen ...

Se till att se över ert system så att leveranserna kommer fram till nöjda kunder. För jag hoppas att det är sådana ni vill ha.

Maken snackade med en DHL-chaufför alldeles nyss, som han träffade ute på gatan. 
Och frågade hur de går till väga om de inte får tag på kunden: ringer och kör ut igen var det enkla svaret!

Kanske något för Posten att ta efter. 
Svårare än så är det inte.

Skäms Posten.

Åh!!! Så här måste det vara:

Postens varubil kom till Tomtebogatan i går och såg denna skylt som står vid containern mittemot vår port. 
Och så trodde de att det var jag som skrivit ett hemligt meddelande till dem. 
Och så åkte de sin väg för de blev så rädda!

Så måste det vara!    

Dagens dos: att kräkas på Posten.

Väntar very important paket ifrån Tyskland. 

Följer intresserat pakets väg genom Europa för leverans vid dörren.

Men ... så helt plötsligt står det – "The recipient was not present and has been informed. The shipment is ready for pick-up." 

Skitsnack. För det första var jag hemma hela dagen. Ingen har ringt eller på annat sätt lämnat något meddelande från Postens sida. 

Ringer och pratar med Posten kundtjänst. "Ingen portkod fanns och då kan vi inte lämna ut!"
Och ringer gör de inte heller ... Men om de kör ut med ett paket till en innerstadsadress så borde de (rimligen) veta att det behövs portkod ... Kollar man inte innan man åker ut att portkod finns, och i så fall införskaffar den om ifall den saknas ... 

Vill vi nu ha paketet utkört så kostar det extra!!!
Alltså, vi har redan betalat för leveransen, de kör ut, konstaterar att de inte har någon portkod (vilket inte krävdes eller bads om vid beställning av varan) hittar på att de kontaktat oss och kör iväg paketet till någon j**la sorteringscentral. Nu får vi istället hämta det 7 kilo tunga och otympliga paketet på "favoritstället" vid Sabbatsberg! Förhoppningsvis sent i eftermiddag!?

Rent ut sagt – Posten suger! Här hade jag kunnat lägga till ett ord för att ytterligare förstärka hur innerligt trött jag är på Posten som serviceföretag ... men behärskar mig lite.

Detta är inte första gången som Posten säger att de varit här och försökt lämna något och påstår att ingen var hemma. 
Ren lögn. Gång efter gång efter gång ... Tröttsamt.
(Om du orkar kan läsa mer om mina synpunkter på Posten: här och här och här.)

Som motvikt till Postens usla service ringer Bring på dörren och lämnar ännu en gång ett stort paket. Med ett leende, dessutom. 

Är det bara i Stockholm som Postens service är bortom allt kritik? Jag vet att jag inte är det enda i mina kvarter som är minst sagt trött på att ha med dem att göra (Birkastan är: Platsen som Posten glömde).

Kan jag välja med vem leveransen ska ske, så är mitt val alltid  i n t e  Posten.

Så är det bara!

En del personer uttrycker sig som om det handlade om liv och död. 

Det gör det förvisso, ibland.

Generellt har jag svårt för personer som försöker frälsa sina medmänniskor med ord och åsikter. Speciellt sådana som per automatik anser att alla som inte har exakt samma syn på saker och ting, är värdelösa fårskallar och därmed fullständiga idioter. 

Det är ledsamt när hatet/föraktet för det man är emot blir större än kärleken till det man älskar/kämpar för.

Och då har man i alla fall tappat mig som lyssnare.

"Högmod går före fall"

Och är det inte lite roande att det djur som förknippas med högmod är, åsna. 

Grattis världens bästa Jacob!

Love you!!!

Plockade fram min gamla kamera i dag, min Canon 550D.

Hittade några gamla bilder som fallit i glömska där på minneskortet. Tog några bilder här hemma och

kom ihåg hur mycket jag gillar denna "gamla" kamera som tar riktigt hyfsde bilder. Ska plocka fram den

ur kameraväskan och använda den mer som vardagskamera då min Canon 7D är ganska tung och jag

ofta lämnar den hemma de perioder då jag har värk och inte vill bära på något i onödan. Så får det bli! 

Den känns faktiskt som rena rama kompaktkameran, jämfört. 

Knäppte denna på äldste sonen och Lava i dag – mycket kärlek.

Grönt är skönt – och gott.

När festen är över ...

   Denna fanns på minneskortet. Upphånglad bag-in-box. Också kärlek.

Mitt absoluta favoritsmycke kommer från min vän Katarinas butik

ROLF and friends på Birkagatan 19.
I sterlingsilver och mitt är prytt med mina söners namn.

Om du tittade på TV4 Nyhetsmorgon i morse så kanske du fick se en glimt av dessa coola smycken.