Ett säkert vårtecken har i dag siktats i Birkastan. 

Ingen glass utan vår ...

Apropå barnfria kaféer-debatten (samt en massa annat egotänkande):

Är för övrigt lite trött på alla diskussioner som handlar om "det är min rättighet"!

Vad hände med skyldigheterna. Gentemot våra medmänniskor. Att visa hänsyn och respekt. 

Det var inte väckarklockan utan ett brak inifrån vardagsrummet som väckte mig denna morgon. 
Sömndrucken ragglade jag upp ur sängen för att besiktiga kraschen.
– Bara det inte är tulpanerna, tänkte jag. Låt det INTE vara tulpanerna ...

Inne i vardagsrummet var det alldeles tyst. Men två katter satt och tittade oskyldigt på dig då jag klev in. 

Alla vet att katter älskar lådor. Men det näst bästa efter lådor kan nog vara dukar. 

Och en duk-attack var precis vad som skett  denna morgon. Varpå de saker som stod på bordet brakade i golvet (jag vet, orutinerat av mig att lämna det så ... My bad!).

Så ett av keramikfaten som inhandlades i Skåne i somras har nu lämnat oss.

Men visst är det väl så att man får önska sig något eftersom den gick i tre bitar!?

Eller gäller det bara pepparkakor ...