I dag var det dags igen. 
Att ta en promenad genom Vasastan för att hämta ut ett paket på Posten, ICA Sabbatsberg. 

Besöket borde inte generera några starkare känslor, men faktum är att jag ännu en gång går därifrån förundrad och med en dålig smak av hur-svårt-kan-det-vara på tungan.

Jag anser mig absolut inte vara en besvärlig kund som kräver det orimliga. Faktiskt, det enda jag begär är ögonkontakt och känslan av att jag inte kommer och stör. Kanske ett litet leende kan vara på sin plats.

Hur svårt kan det vara?

Jo, det kan vara så svårt att det suckas när jag ska betala. 

Det kan vara så svårt att det suckas när jag vänligt frågar om en kasse till mitt paket – som består av två lådor i en otymplig påse som inte har något handtag. Jag betalar gärna en slant.

Det kan vara så svårt som att jag får ett snäsigt svar om att-så-stora-kassar-har-de-minsann-inte. 

Det kan vara så svårt som att jag talar om att jag kan dela upp mitt paket (de två lådorna) i varsin kasse och att jag då får en besvärad blick och ytterligare en suck till svar. 

Det kan vara så svårt som att jag får till svar att-lådorna-kommer-inte-passa-i-påsarna. Kan jag i alla fall få försöka!? Vi snackar ju inte lådor av Big Foot-storlek precis utan två helt vanliga skokartonger till två par nätta 39:or.

Det kan vara så svårt som att jag trots allt besvärar om att få två kassar. 

Det kan vara precis så svårt som att jag till slut får mig två plastkassar mer eller mindre åtslängda. Ackompanjerade av ytterligare en suck och ett par himlande ögon. 

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt fröken H för att jag kommer och stör dig på ditt arbete. Och för att jag är så extremt besvärlig. 

Tro mig fröken H, om jag kunde välja var jag vill hämta mina paket, så skulle jag jag lätt välja det där andra stället. 
Även om det låg länge bort. För jag har svårt att tänka mig att de skulle mindre intresserade av mig som kund än du var i dag (tyvärr en upprepad historia).

PS. Om jag får mitt paket skickat med Schenker så kan jag välja var jag vill hämta det. Och då väljer jag 7eleven på Tomtebogatan. Givetvis för att det är nära, men även för att på 7eleven så både ler, skrattar och skämtar personalen. Otroligt, men sant. 

Läs om nyöppnat samt på G i helgens nummer av Vi i Vasastan!

bild från Vi i Vasastan, nya numret finns redan nu att läsa på nätet!